Krisen förvärras för varje dag som går av den politiska krisen. Bostadskrisen kan inte lösas utan att den nuvarande parlamentariska förlamningen hävs.
Det som behöver göras är följande: Ränteavdragen bör avvecklas, eftersom de driver upp priserna på bostäder och bidrar till ökat låntagande. Skatter och regleringar som gör det olönsamt att flytta måste slopas eller förändras. För samtidigt som många är trångbodda, bor andra ofrivilligt alldeles för stort. Systemet är trögt och kvadratmetrarna utnyttjas inte optimalt. Hyresregleringen, detta sorgebarn, måste fasas ut. Det skulle stimulera byggandet av hyreslägenheter och dra igång flyttkedjor. Därtill behöver ett antal byggregler förenklas.
Flera av de nödvändiga åtgärderna kommer att göra många människor upprörda, särskilt slopandet av ränteavdrag och hyresreglering. Många är de som gynnas och som har inrättat sin ekonomi efter nuvarande regler. Och politiker vill för allt i världen inte förarga medelklassväljarna, varken hyresgästen i Johanneberg eller bostadsrättsägaren i Linné.
Eftersom ingen regering på senare år har haft det mod som krävs för att ta tag i situationen, och skulden är gemensam, borde partierna nu tillsammans bära bördan av att uppröra stora väljargrupper. Inget annat än blocköverskridande samarbete kan låsa upp dörren till en fungerande bostadsmarknad.
Det allra första Stefan Löfven måste göra är därför att sparka bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) och därefter tillsätta en kompetent person som kan sy ihop en effektiv och blocköverskridande lösning. Om Anna Kinberg Batra sedan inte visar äkta intresse för en sådan uppgörelse, förtjänar hon inte att bli statsminister.
