Politiker i alla partier hävdar att satsningar på barn ska prioriteras eftersom nästa generation är framtiden. Men hur mår små barn och personalen i dagens svenska förskola? Det är en fråga som måste ta utrymme i den annalkande valrörelsen.
Denna vecka publicerar gräsrotsrörelsen Förskoleupproret en lunta på nära 700 hundra sidor med berättelser från förskolans vardag. Över 1500 vittnesmål från hela landet har samlats in under de senaste två månaderna via formuläret #pressatläge. Syftet med dokumentationen är att visa hur de över 20 000 förskolechefer, förskollärare och barnskötare som stödjer Förskoleupproret inte längre förmår upprätthålla kvalitén enligt de lagar och regelverk som de är skyldiga följa.
Det är påfallande många av rösterna i #pressatläge som liknar svensk förskolavid ett sjunkande skepp. Fram träder bilden av verksamheter där barngrupperna är för stora och pedagogerna för få. De vuxnas händer räcker inte till för basala uppgifter som att trösta, klä på, klä av, snyta, byta blöjor, torka, pyssla om och krama alla ungar. Det skapar givetvis stress hos personalen som valt yrke för de gillar barn.
När man tar del av berättelserna från Göteborgs förskolor är det tydligt att den pressade personalsituationen och den ständiga bristen på vikarier tynger. En chef för en förskola i staden skriver: ”Otillräcklig. Det skaver i en och man vill fly. Telefonen ringer på morgonen. Personalen är sjuk, jag ringer runt och runt. Som vanligt finns det inga vikarier. Tomt. Hur löser vi det? Som vanligt ska vi hjälpa varandra i den redan hårt pressade verksamheten.”
En uppgiven förskollärare i Göteborg berättar: ”Redan i dörren en oro inför hur dagen ska bli. Vilka av kollegorna är sjuk idag? Dag efter dag en känsla av otillräcklighet. Ger av mig själv så mycket det bara går. Hinner ändå aldrig på riktigt möta varje barn. Alldeles för många barn, 17 stycken 1-3 åringar, alla med sina behov. Känns som man bara släcker bränder och håller allt flytande. Dag efter dag med stress och hjärtat i halsen.”
Den stress dessa två pedagoger vittnar om är ingen nyhet. Lärarförbundet har länge varnat för att de får mängder av klagomål från medlemmar i Göteborg som är oroade över arbetsmiljön i stadens förskolor. Det handlar framförallt om den press personalen upplever vid underbemanning och när de bedömer att de inte kan garantera barnens säkerhet. Detta leder i sin tur till utbrändhet, sjukskrivningar och ännu större vikariebehov.
Förra året uppgav stadsledningskontoret efter en kartläggning att Göteborg skulle behöva 470 nya förskoleavdelningar för att få ner storleken på barngrupperna enligt Skolverkets nya riktlinjer. Men det fattas inte bara lokaler utan även personal. Arbetsförmedlingen beskriver arbetsmarknadsläget för olika yrkeskategorier med hjälp av ett bristindex. Högsta möjliga bristindex är 5. Förra året rankades bristindex för förskollärare till 4,88 – högst av alla yrken i landet.
Med högt barnafödande och stora pensionsavgångar måste fler studenter se en framtid i förskolan. Tyvärr visar historier från #pressatläge att nyutbildade förskollärare vill fly den verklighet som de möter: ”Började jobba på en förskola i Majorna-Linné i slutet av februari 2017. En till chef som lovade mig en mentor. På avdelningen jobbade en ung tjej som jag, också förskollärare, jobbat där i två år. Redan sönderstressad, grät så fort man sa något i form av förändring. Det visade sig att hon hade fått bära upp den avdelningen i princip själv.”
Hundratals förskoleplatser saknas i Göteborg de kommande åren. I februari uppmärksammade ledarsidan att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna i kommunstyrelsen krävt att stadsledningskontoret kontaktar privata aktörer för att undersöka om fler förskoleplatser kan fås fram den vägen. Berättelserna i #pressatläge understryker hur angeläget det är attpolitiker vänder på alla stenar för att snabbt förbättra arbetsmiljön i förskolan. Den 26 maj planerar Förskoleupproret att anordna demonstrationer runt om i Sverige. Förskolans vardagshjältar förtjänar massivt stöd.
