Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sonesson: Varför tillåts Eliasson vanvårda ännu en myndighet?

Frågan som måste ställas är inte varför Eliasson till slut fick gå utan varför regeringen låter honom ta över en annan central myndighet trots de många invändningarna mot hans kapacitet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Dan Eliasson avgår som rikspolischef och gör sin sista dag på jobbet i mitten av februari. Beskedet borde ha kommit långt tidigare.

Sannolikt är att Socialdemokraterna inte längre kunde stå emot kritiken som riktats mot styrningen av Polismyndigheten. Till slut insåg partiet att den hårt ansatta Dan Eliasson inte kan fortsätta klamra sig fast som rikspolischef. Partikamraten skulle bli ett blysänke i valrörelsen där Socialdemokraterna vill profilera sig mot eskalerande gängvåld och skjutningar. 

”Lag och ordning” är en av de politiska frågor som medborgarna topprankar i olika undersökningar. Antalet anmälda brott har blivit fler, men färre uppklaras. Samtidigt har landet en polismyndighet som, under Eliasson impopulära ledning, poliser flyr ifrån. 2014 slutade drygt 600 poliser, ett år senare 832 poliser och under 2016 gav 950 poliser upp. Antalet poliser som nyanställs är färre än de som lämnat polisyrket. Utvecklingen är ett haveri och skär rakt in i hjärtat av rättsstaten. 

Eliasson har genom sitt agerande och sina uttalanden gång på gång skadat förtroendet för den myndighet som han fått regeringens uppdrag att ansvara för. Vi minns när en ung kvinna brutalt dödades av en boende på ett HVB-hem och Eliasson valde att först och främst uttrycka sin medkänsla med mördaren: ”... vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauman han bär med sig?”.

I höstas avslöjade Ekot i Sveriges Radio att Polismyndigheten gett ett externt företag tillgång till sitt personal- och lönesystem, utan att använda den kryptering som godkänts av Försvarsmakten. Beslutet fattades av rikspolischef Eliasson. Även fast åklagare la ner fallet vittnar Eliasson agerande om dåligt omdöme. Förfarandet påminner om Maria Ågrens, Transportstyrelsens förra generaldirektör. Hon behandlades knappast med silkesvantar utan fick sparken även från sin reträttplats i regeringskansliet. Anledningen var att hon grovt åsidosatt sina ålägganden mot regeringen, uppgav Statens ansvarsnämnd i ett pressmeddelande i september.

Men trots all berättigad kritik från polisfack, forskare, enskilda poliser, politiker och allmänhet landar Eliasson mjukt. Den utskällda rikspolischefen kommer att vandra över till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) den 5 mars och ta över som generaldirektör. Således går Eliasson från en viktig myndighet till en annan vars roll är att skydda och rusta det svenska samhället mot kriser och instabilitet. 

Hela 28 personer sökte tjänsten som generaldirektör för MSB och ansökningstiden gick ut i juni förra året (NWT 12/6 2017). Fanns Eliasson med på listan av intresserade? Det har spekulerats i om Eliasson har hållhakar på ledande politiker i Socialdemokraterna, ett parti som han tjänat bland annat som statssekreterare i regeringskansliet. Frågan som måste ställas är inte varför Eliasson till slut fick gå utan varför regeringen låter honom ta över ansvaret för en annan central myndighet, trots de många invändningarna mot hans kapacitet?