Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bild: Ernst Henry photography och TT

Jenny Sonesson: Sonesson: Vårda förskolans ursprungstanke

Att offentligt finansierad barnomsorg uppstod berodde på att hemmafruarna behövdes på arbetsmarknaden. Men en röd tråd är också barns behov av pedagogisk stimulans i trygg miljö. Ursprungstanken med förskolan sviks gång på gång av de rödgröna i Göteborg.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

År 1935 samlades Fröbelförbundet, senare förskollärarnas fackliga organisation, till möte i Göteborg. En banbrytande resolution antogs av medlemmarna. De krävde att institutioner med pedagogisk inriktning för små barn skulle upprättas i Sverige med särskilt utbildad personal. Verksamheterna skulle finansieras via statliga bidrag och inspekteras av staten. 

Resolutionen från Göteborg överlämnades till Socialdepartementet och väckte nyfikenhet. Ellen Moberg, dåvarande ordförande för Fröbelförbundet, fick av staten uppdraget att genomföra en utredning om barnomsorg. Mobergs utredning ledde till att Befolkningskommissionen 1938 lade fram betänkandet "Barnkrubbor och sommarkolonier m.m.” som betonade barns behov av pedagogisk verksamhet och mödrars behov av avlastning. 

Fem år senare presenterades Befolkningsutredningen som fångade upp betänkandets argumentation för offentligt finansierad barnomsorg. Utredningen, under inflytande av paret Gunnar och Alva Myrdal som var ledande socialdemokrater, kompletterades med ett nytt tungt argument: den svenska arbetsmarknaden behövde hemmafruarna som arbetskraft. Den samtida statliga Arbetsmarknadskommissionen oroades över mödrars brist på barnomsorg som ”många gånger gör det omöjligt för dem att antaga arbete”

Det är i detta historiska ljus som den skattefinansierade svenska förskolan ska ses. Krasst handlar det om att föräldrar ska kunna arbeta och betala skatt. Men en röd tråd är också barns behov av pedagogisk stimulans i trygg miljö. Förskolan är inte en barnparkering. Det har gått över 80 år sedan den historiska resolutionen antogs i Göteborg. Tyvärr kan vi konstatera att förskoleverksamheten i Göteborgs stad dras med mycket stora problem. Orsaken är rödgröna politikers häpnadsväckande usla framförhållning. 

Ursprungstanken med förskolan sviks gång på gång. Föräldrar tvingas vara hemma från sina arbeten för det saknas förskoleplatser. Barn knökas in i för stora barngrupper med stressad personal som går på knäna. Nyligen har alla stadsdelsnämnder i Göteborg gjort en inventering för att med ljus och lykta finna förskoleplatser för att råda bot på den skriande bristen i Centrum. Små barn och deras föräldrar tvingas att färdas upp emot två mil, enkel väg, till barnomsorg. Det är inte rimligt.

Och det ser inte ljust ut om man blickar mot framtiden.Kommunstyrelsen har beställt en kartläggning av lokalsekretariatet om barnomsorgen som avslöjar att de kommande 10-15 åren måste 40 procent av alla förskolor i staden rivas och ersättas. Lokalerna har då nått slutet på sin tekniska livslängd. Som om det inte skulle vara nog måste mer än 2000 förskoleplatser i redan provisoriska lokaler, med tillfälliga bygglov, ersättas (GP 3/5). 

Man tar sig för pannan. Kan ansvariga inte se längre än näsan räcker? En väl fungerande förskola är en historisk grundbult i svensk välfärd och något att slå vakt om. Den 26 maj anordnar nätverket Förskoleupproret en manifestation i Göteborg på Drottningtorget klockan 14.30 för en hållbar förskola. Det är ett arrangemang som förtjänar att bli mycket välbesökt.