Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bild: Ernst Henry photography 

Jenny Sonesson: Sonesson: Ingen ska känna sig tvingad att äta gris

Fläsk bör finnas med på skolmenyn om det efterfrågas. I ett heterogent samhälle behöver vi dock vara ödmjuka inför att vad olika grupper betraktar som ätbart och icke ätbart. Även om skälen framstår som irrationella. I Sverige har hästkött betraktats som avskyvärt under århundraden.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Flera stadsdelar i Göteborg serverar inte fläsk i kommunala skolor av hänsyn till religiösa skäl. Grisen domesticerades redan för 7000 år sedan i främre orienten men enligt både Gamla testamentet och Koranen är galtar och suggor djur som inte ska hamna på tallriken. Nu över väger man, bland annat i Angered att återinföra fläsket på skolmenyn efter sommaren.

Klagomål uppges ha framförts av fläskätande elever, föräldrar och personal. Skolmatsansvarig i Angered menar att det även handlar om att skolmatsedeln bättre ska spegla den svenska matkulturen. Griskött har utgjort en viktig del av vårt kosthåll sedan stenåldern. Från ett svenskt perspektiv kan motviljan att äta just svin framstå som märklig. Det är en utbredd uppfattning att bacon och fläskfilé anses som gott.

Det kan därför vara på sin plats att påminna om ett av de få tabun gällande mat vi haft i vårt land, nämligen att hästkött ansetts oätligt. En föreställning som luckrats upp men som alltjämt påverkar konsumtionsmönster. För fem år sedan briserade hästköttsskandalen internationellt  när det rapporterades att häst-DNA hade upptäckts i frysta hamburgare av nötkött.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Findus Sverige drog snabbt tillbaka sina lasagner som visade sig innehålla häst. Det är befogat att bli upprörd över falska innehållsdeklarationer men hästköttet framställdes i medierapporteringen nästan som giftigt. Linköpings akademiska ridklubb anordnad för några år sedan en fest och serverade häst. En protestlista på nätet samlade snabbt nästan 1 000 underskrifter.

Motviljan mot hästkött har emellertid djupare rötter än My Little Pony, ridskolor och att gotlandsruss ses som husdjur. Under hednisk tid offrades hästar till asagudarna. Köttet förtärdes under rituella former men i samband med kristnandet upphörde bruket. Påven Gregorius III hade på 700-talet uttalat ett förbud för kristna att befatta sig med hästkött. Uppfattningen att hästköttet var något avskyvärt fick fäste i större delen av det som skulle bli Sverige.

Etnologen Britta Egardt disputerade 1962 med avhandlingen ”Hästslakt och rackarskam” där hon fördjupat sig den tabubelagda hästslakten. Det var bödelns dräng, rackarn, som ålades uppgiften att döda, flå och gräva ner hästar. I socialt hänseende sänkte dessa sysslor sin utövare så djupt han kunde komma. Egard menar att motviljan mot hästkött handlar om mer än religion, köttet förknippades med låg status. Rackarn var avskydd och utstött ur samhällsgemenskapen. 

En färsk uppsats vid Sveriges lantbruksuniversitet studerar hästens roll i livsmedelskedjan i Sverige. Den blivande agronomen Stina Ernstsson konstaterar att antalet hästar som gick till livsmedelsproduktion för två år sedan var endast 2668 stycken. Det motsvarar blott en femtedel av antalet avlivade hästar samma år. Ernstsson lyfter fram att seglivade kulturella föreställningar bidrar till att hästkött fortfarande inte behandlas som annat kött.

Givetvis kan man anse att bilden av hästkött måste förändras eftersom det är oerhört resursslöseri att inte ta reda på hästkroppen. Men det är ett faktum att det finns svenskar, jag är själv en av dem, som inte vill äta shetlandsponny och fullblod hur logiska argument man än möter. I ett heterogent samhälle behöver vi vara ödmjuka inför att vad olika grupper betraktar som ätbart och icke ätbart (även om skälen framstår som irrationella).

Det måste avspeglas i bambamatsalarna. Så länge det inte är något stort ekonomiskt eller miljömässigt bekymmer bör skolan gå önskemål gällande mat tillmötes. Det viktiga är inte vad eleverna äter, utan att det är näringsrik kost. Fläsk bör så klart serveras i kommunala skolbespisningar, om efterfrågan finns, men ingen ska känna sig tvingad att äta det. 

Läsaren kan göra tankeövningen att bjuda hem gäster på kinesisk köttgryta och först efteråt berättar att rätten var gjord på golden retriver, marsvin och siameskatt. Alla kulturer, även sekulära västerländska, har sina föreställningar om ren och oren mat.