Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry photograpy

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sonesson: Gör försummade VA-näten till valfråga

Landets VA-nät är ålderstigna och har inte alls underhållits i den takt som krävs. Miljarder fattas. Detta kan få förödande konsekvenser eftersom dricksvattnet är vårt viktigaste livsmedel. VA-näten utgör Sveriges i särklass mest samhällskritiska försörjningssystem. Ansvar måste utkrävas.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Dricksvattnet är vårt viktigaste livsmedel och VA-näten utgör Sveriges i särklass mest samhällskritiska försörjningssystem. Trots detta är den svajande kvaliteten i dricksvattenleveransen över stora delar av landet något som få engageras av eller ens känner till. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I höstas genompålades en huvudvattenledning i Göteborg vilket ledde till att kokningsrekommendation utfärdades i stora delar av staden för förtäring, tandborstning och matlagning. I våras fick trafiken på Hisingen tillfälligt ledas om på grund av en större vattenläcka. Liknande situationer uppstår nästan dagligen över hela landet.

Nyligen fick boende i Saxdalen, Ludvika kommun, besked om att kranvattnet åter kan drickas utan att behöva kokas efter veckor av obrukbart dricksvatten. Drygt 50 personer drabbades av vinterkräksjuka för att vattnet innehållit kolibakterier. Orsaken tros vara att en avloppsledning i mycket dåligt skick förorenat jorden på den plats där en dricksvattenledning tidigare gått sönder. 

Såhär ska det självklart inte behöva vara. De återkommande problemen är allt för ofta en följd av att de svenska VA-näten, sedan de byggdes ut på 1950-talet, blivit ålderstigna och inte underhållits i den takt som krävs. Investeringsbehovet för 2017 har uppskattats till över 20 miljarder kronor enligt en undersökning gjord på uppdrag av branschorganisationen Svenskt Vatten. Det har inte täckts på långa vägar. 

Varför dröjer insatserna? Först och främst är det en kostnadsfråga, det är inte populärt att höja VA-taxor. För kommunpolitiker är de möjliga politiska vinsterna med att rusta upp något som ligger osynligt under jord och som många tar för givet obefintliga. Åtskilliga kommuner menar att svårigheten att rekrytera relevant kompetens för att underhålla näten utgör en bromskloss. Särskilt tufft är det för glesbygdskommuner. 

I höstas anordnades ett möte i riksdagen, där riksdagsledamöter och branschföreträdare diskuterade privata investeringar som ett sätt att finansiera upprustningen. Från branschen finns en tydlig önskan om att inrätta en nationell myndighet med ansvar för VA-området, då uppdraget är splittrat över flera myndigheter. 

Det är alltså inte idérikedomen som tryter. Tvärtom mottog regeringen för två år sedan ett flertal rekommendationer i samband med att Dricksvattenutredningen överlämnade sitt slutbetänkande. Ändå händer för lite.

Efter syre är vatten människans mest grundläggande behov. När vätskan inte behagar rinna ur kranen eller den plötsligt är otjänligt blir vi irriterade. Samtidigt är det en nyttig påminnelse om vår sårbarhet. Dricksvatten är ett kommunalt ansvar, men också ett nationellt intresse. Sveriges eftersatta VA-nät förtjänar att lyftas i valrörelsen. Ansvar måste utkrävas.