Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jenny Sonesson: Sonesson: Demografisk analys nödvändig i bostadspolitiken

Allt fler saknar ett ordnat boende i välfärdslandet Sverige. Riksdagspartierna, oavsett kulör, måste basera bostadspolitiken på befolkningstillväxten. Antalet nyanlända behöver anpassas efter möjligheterna att ordna drägliga bostäder.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

På 1940-talet presenterade den amerikanske psykologen Abraham Maslow en modell i form av en trappa som förklarar hur mänskliga behov prioriteras. Längst ner rankas basala behov som luft, mat och vatten. Lite högre upp kommer ett tryggt boende som ses som en förutsättning för vidare utveckling.

Trots att ett eget hem är mycket viktigt för de flesta är det allt fler som inte har ett ordnat boende i välfärdslandet Sverige. Det konstateras i rapporten HEM - Vägar till en bättre social bostadspolitik som branschorganisation Fastighetsägarna presenterar idag. Rapporten beskriver hur bostadsbyggandet inte alls anpassats efter den snabba befolkningsutvecklingen.

Bostadsbyggandet har visserligen ökat de senaste åren men under stora delar av 2000-talet har det i Sverige uppförts betydligt färre bostäder per invånare än i våra nordiska grannländer Finland och Norge. Detta trots att efterfrågan på bostäder vuxit. 

I januari 2017 passerade vi 10 miljoner invånare. Antalet barn som en svensk kvinna förväntas föda är bland de högsta i Europa. Fler familjer skaffar ett tredje barn och fler äldre lever längre. Samtidigt har Sverige ett omfattande flyktingmottagande.

När Sverige välkomnade runt 100 000 flyktingar från forna Jugoslavien under 1990-talet fanns det många tomma lägenheter. Denna situation existerar inte längre betonar Fastighetsägarna. Enligt organisationen var antalet outhyrda lägenheter förra året det lägsta som uppmätts på ett kvarts sekel i riket.

Fastighetsägarna anser att en återkommande missuppfattning är att man kan anpassa bostadsbyggandet till de mest resurssvaga grupperna. Hyran för en prispressad ny hyreslägenhet blir nämligen ändå avsevärt högre än för de bostäder som finns i det äldre beståndet.

Både kommunala och privata hyresvärdar har samtidigt skärpt sina krav på hyresgäster och det har blivit svårare att få ett hyreskontrakt om man är skuldsatt eller uppbär försörjningsstöd. Enligt en färsk undersökning från Boverket är det numera över 40 procent av de kommunägda och nästan 60 procent av de privata bostadsbolagen som inte godkänner sökande som är beroende av bidrag från socialtjänsten.

Fler knackar därför på socialtjänstens dörr för att få hjälp med tak över huvudet. Det är inte längre psykisk ohälsa och missbruk som är huvudorsaker till hemlöshet utan svag ekonomi. Barnfamiljer med låga hushållsinkomster, ofta ensamstående mödrar, är en växande grupp utan bostad.

Prognosen är dyster. Trots en mycket god arbetsmarknad blir antalet långtidsarbetslösa fler. Andelen av samtliga inskrivna arbetssökande som är långtidsarbetslösa ökade från 38 procent 2015 till 40 procent 2016. Siffran har stigit ytterligare sedan dess.

Vad ska man då göra? Fastighetsägarna föreslår olika riktade insatser som säkert kan behövas för att lappa och laga ett system som uppenbarligen inte fungerar. Åtgärderna är emellertid inte tillräckliga för att komma åt ett mer grundläggande bostadspolitiskt problem.

Demografi är vetenskapen om befolkningens sammansättning och förändringar. Sveriges riksdagspartier, oavsett kulör, måste börja basera bostadspolitiken på gedigna demografiska analyser. Det är ett mysterium att det inte redan är ett krav. Att det föds fler barn i Sverige och att svenskar lever längre är knappast en överraskning. Migration måste tas med i beräkningarna. Antalet nyanlända behöver anpassas efter möjligheterna att ordna drägliga bostäder.

Trots att detta är självklarheter så sker det inte. Det är märkligt då landets kommuner sedan 18 år tvingas planera bostadsförsörjningen utifrån demografisk analys av den egna kommunen. Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (2000:1383) har det uttalade syftet att med god framförhållning se till att alla kommuninvånare har en bostad.

Både nuvarande och förra regeringen har förändrat befolkningens storlek utan motstycke i västvärlden genom migration. Samtidigt som man inte gjort tillräckligt för att trygga en vettig bostadssituation för nyanlända.

Det här kan inte fortgå. Demografiska prognoser, matematik och statistik måste ta självklar plats i både riksdagen och regeringskansliet. Det är bedrövligt att det ska behöva påpekas.