I slutet av december kom Försvarsberedningen med en rapport om "totalförsvaret", ett gammalt begrepp från kalla kriget som fått förnyad aktualitet då det ska återinföras. Frågan om blåljuskommunikation är konstigt nog inte omnämnd där, och känns lite bortglömd i sammanhanget. En avgörande strategisk fråga för hur Sverige ska möta hot och upprätthålla lag och ordning är nämligen hur ”blåljussektorn” kommunicerar. Det handlar om försvar, polis, ambulans, samhällsskydd och katastrofhjälp.
Hur snabbt kom polisen på plats vid terrordådet på Drottninggatan i Stockholm i april? Hur kan räddningstjänsten samordna insatserna vid en stor skogsbrand, likt den i Västmanland år 2014? Frågor som rör säkerhet och trygghet hör till de viktigaste för svenska väljare. ”Lag och ordning” är en av de politiska frågor som medborgarna gång på gång rankar bland de högsta i olika undersökningar. Det kan man förstå. När liv och hälsa hotas bleknar allt annat.
Det finns sedan länge ett utbrett missnöje med det kommunikationsverktyg som används i dag, kallad Rakel. Det har befunnit sig för långt ifrån den kommersiella miljön och därför inte levt upp till kraven på uppdatering. Därför har Rakel inte gett valuta för skattepengarna. Att Rakel behöver kompletteras, och på sikt bytas ut, finns det stor enighet om bland användarna. Men det har uppstått diskussion om vilken teknik som ska väljas och vilken typ av aktör som ska ha ansvaret för driften.
Tidigare i år lämnades utredningen om säker kommunikationslösning för blåljusaktörer till regeringen. Utredaren Gunnar Holmgren rekommenderar en hybridteknik. Det innebär att man bygger upp blåljuskommunikation med kommersiellt gångbara radiofrekvenser så att den blir överkomlig i pris och bättre hänger med i den tekniska utvecklingen.
Utredningen betonar emellertid att staten i mycket stor utsträckning måste kontrollera och förfoga över den infrastruktur som ska användas av säkerhetsskäl. Marknadsaktörer som Telia har haft invändningar. Flera tunga remissinstanser stöder däremot förslagen som Polisen, Säkerhetspolisen och SOS Alarm.
Därför är det utmärkt att utredaren Gunnar Holmgren föreslår att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), det statliga bolaget Teracom och Trafikverket inom ramen för olika roller tilldelas uppdrag att etablera, driva och förvalta framtida kommunikationen för blåljussektorn. Kommersiell teknik bör användas men marknadsaktörer får inte vara ansvariga för driften.
Sverige har inte längre råd med blåögd inkompetens när det kommer till samhällskritiska funktioner. Skandalerna på Transportstyrelsen måste bli en dyrköpt läxa för det offentliga Sverige. Lagvidrigt tillät Transportstyrelsens ledning, som bekant, att skyddsklassade uppgifter flyttades av IBM till bland annat Tjeckien, Rumänien och Serbien. Utländska it-tekniker, som inte hade genomgått säkerhetskontroller gavs tillgång till känslig data som transportplaner för nukleärt material från svenska kärnkraftverk. ”Vi har varit naiva” är en allt för utnött politikerfras som inte får upprepas i en tid av försämrat säkerhetspolitiskt läge.
