Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry photography

Sonesson: Barn ska inte ges psykiatriska diagnoser i onödan

Allt för många skolor kräver att barn har en diagnos för att resurser ska sättas in. Elever kan behöva extra stöd fast de inte har adhd eller autism. Om svensk skola erbjöd fler närvarande vuxna, flexibel pedagogik samt ordning och reda skulle då efterfrågan på neuropsykiatriska utredningar var lika stor? Genom att satsa på skolan kan BUP avlastas.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Antalet unga i behov av psykiatrisk vård har ökat enligt Socialstyrelsen. I december presenterade myndigheten rapporten ”Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna” och där konstateras att framförallt depressioner och ångestsyndrom blivit betydligt vanligare i gruppen.

Tyvärr sammanfaller detta stigande vårdbehov med att situationen inom Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) är ansträngd. Därför är det glädjande att en ny BUP-mottagning ska öppna i centrala Göteborg i slutet av året. Syftet med BUP Drottninggatan är att ta hand om alla remisser och nybesök. Förhoppningen är att detta ska avlasta de sex redan existerande barnpsykiatriska öppenvårdsmottagningar i Göteborgs kommun.

I höstas presenterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rapporten ”Hur mår BUP?” som bygger på vittnesmål från hela landet. En avgörande orsak till köerna är kapacitetsbrist. Det råder skriande brist på psykiatriker, psykologer och sjuksköterskor och det är svårt både att rekrytera och behålla personal. 

Något som är anmärkningsvärt i SKL:s rapport är att samtliga kliniker i hela Sverige beskriver en oro inför att möta den stora efterfrågan på neuropsykiatriska utredningar. Det handlar framförallt om adhd och varianter av autism.

Sven Román, barn- och ungdomspsykiatrier, som själv arbetar med att utreda dessa diagnoser, har varnat för att överdiagnostik förekommer och att alltför många neuropsykiatriska utredningar inte håller måttet. Román pekar på en pådrivande orsak till ökande trycket är att diagnos underlättar för skolan att få bidrag för assistenter och för föräldrarna att erhålla vårdbidrag från Försäkringskassan.

Ett tecken på överdiagnostik är Socialstyrelsens larmar om att det finns väldigt stora regionala skillnader i förskrivningen av adhd-läkemedel. Förra året fick nästan 5 procent av alla pojkar i åldersgruppen 10-17 år läkemedel mot adhd i Västra Götalands län. Men på Öckerö, Orust och i Lilla Edet medicineras nästan tio procent av pojkarna för diagnosen. Varför är koncentrationssvårigheter och överaktivitet så mycket vanligare på dessa orter?

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar förtjänar att tas på allvar. Barnombudsmannen har uppmärksammat att flickor med dessa tillstånd mer sällan utreds än pojkar. En diagnos kan innebära en enorm lättnad för barnet, och anhöriga, som erbjuds medicinering och annat stöd för att klara vardagen.

Men vi kan inte komma ifrån att en diagnos signalerar att ”felet” finns hos barnet - inte hos omgivningen. Barn kan uppvisa avvikande beteende som inte behöver vara orsakad av adhd eller autism. Det kan handla om att skolmiljön är för stökig, familjen är dysfunktionell eller att barnet är fysiskt eller psykiskt understimulerat. Enligt skollagen har barn rätt till extra anpassningar eller särskilt stöd även utan diagnos. Detta måste inskärpas hos rektorer och ansvariga politiker. 

Om svensk skola erbjöd fler närvarande vuxna, flexibel pedagogik samt ordning och reda skulle då efterfrågan på neuropsykiatriska utredningar var lika stor? Sannolikt inte. Genom att satsa på skolan kan BUP avlastas. Barn ska inte ges psykiatriska diagnoser och psykofarmaka i onödan.