Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Timothy Snyder. Historiker och författare, verksam som professor vid Yale University. Arkivbild Bild: Christine Olsson/TT

Timothy Snyder: Solidaritet förändrade allt

Den 31 augusti är det 40 år sedan Solidaritetsrörelsen legaliserades i Polen. Det var starten på en förändring som bidrog till kommunismens fall 1989.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Bildandet av Solidaritet är en av de viktigaste händelserna i Polens och världens historia i slutet av 1900-talet. Detta ögonblick kom att förändra själva grunden i det leninistiska systemet. Dessförinnan hade kommunistpartiet, som verkade inom detta system, monopol på makten. Det förändrades när Solidaritet för nästan exakt fyrtio år sedan bildades. Det var då som den generation av aktivister formades, som senare satte sig ner vid Runda bordet för att förhandla, och därefter spelade en nyckelroll i det demokratiska Polen.

Utan Augustiavtalet och Solidaritet som då föddes, skulle valet den 4 juni 1989 aldrig ha kommit till stånd. Det faktum att Solidaritets existens legaliserades 31 augusti 1980 var betydelsefullt av tre skäl. För det första var det en signal att kommunismen inte skulle vara för evigt. Tidigare hade detta system verkat oövervinneligt; ingen kunde föreställa sig att det gick att föreslå något alternativ.

För det andra hade Solidaritet bevisat att ett nytt efterkrigspolen var fött. Att det inte bara existerade en kommuniststat, utan också ett samhälle av polska människor som inte identifierade sig med denna stat.

För det tredje visade Solidaritet att det fanns ett genuint civilsamhälle i Polen som verkligen diskuterade sina värden och utvecklingens riktning. Solidaritet gjorde dessa diskussioner möjliga.

I Polen hade generationer av oppositionella lärt av de föregående – de som hade protesterat tidigare. I en situation där samarbete räknas och där det är avgörande att bygga relationer, utgör sådana erfarenheter ett mycket värdefullt kapital. Strejkerna som sådana var inte bara en form av protest – de var också ett sätt att bygga en ny rörelse och skapa nya strukturer. Det var det som var det allra viktigaste på varvet i Gdańsk i augusti 1980.

Strejkerna ska inte bara ses som en revolt mot det kommunistiska styret. De var också ett uttryck för långsiktigt tänkande och skapande av en rörelse. Kommunismens fall är även en konsekvens av den politik som fördes av Michail Gorbatjov. Sovjetledaren förstod inte till fullo i vilken grad det externa imperiet var en integrerad del av hela systemet.

Idag är ryssarna starkt kritiska mot Gorbatjov för de beslut han fattade i slutet av 1980-talet. Denna kritik är emellertid överdriven. Ja, han begick taktiska misstag, men hans politiska koncept var ett mycket djärvt experiment. Han presenterade dess grundläggande innehåll för Erich Honecker, kommunistledaren i den Tyska demokratiska republiken (DDR). Till honom sade han uttryckligen att han skulle tillåta varje land i det socialistiska blocket att välja sin egen väg i utvecklingen. Detta var ett oerhört viktigt historiskt steg.

Det visade sig vara ett taktiskt misstag, eftersom det redan då fanns aktivister i Polen som var redo att dra fördel av de uppkomna möjligheterna. Å andra sidan var de kommunistiska makthavarna – i enlighet med Gorbatjovs riktlinjer – tvungna att förhandla med någon, och i Polen fanns denna någon. Sålunda påbörjades den process som ledde till avvecklingen av det kommunistiska systemet.

Länderna i Centraleuropa hade stor nytta av de möjligheter som öppnades efter kommunismens fall. Med en invändning: under loppet av omvandlingen kom de politiska tankar som fötts på 1970- och 1980-talen att gå förlorade. Från och med 1989 introducerades enkla aktionsplaner som reducerade politiken till ekonomiska frågor. Man reflekterade inte över de möjligheter som den fria marknaden erbjöd, då man trodde att denna i sig skulle lösa alla problem.

Men det fungerar inte på det sättet. Man måste komma ihåg politiken, även när man introducerar marknadslösningar. Detta element saknades på 1990-talet. Mycket snabbt kom både Polen och andra länder i regionen att glömma bort vanlig enkel solidaritet.

1989 skulle inte ha hänt utan Solidaritetsrörelsen, men inte heller utan solidaritet i traditionell bemärkelse människor emellan. Senare ställdes denna åt sidan. Frånvaron av densamma i tänkandet kring 90-talets förändringar har sedan påverkat länderna i hela regionen fram till vår samtid.

Översättning: Lennart Ilke. Texten publiceras samtidigt i den polska månadstidskriften ”Wszystko Co Najważniejsze” (Allt Det Viktigaste).