Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Socialkontoret i Angered som ligger på Hjällbo Lillgata.  Bild: Jonas Lindstedt
Socialkontoret i Angered som ligger på Hjällbo Lillgata. Bild: Jonas Lindstedt

Karin Pihl: Socialsekreterarna kan inte stå ensamma mot gängen

Hot och trakasserier mot socialsekreterare ökar. Det leder till otrygghet och rättsosäkerhet. Staten måste hjälpa kommunerna att finansiera säkerheten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sveriges Radio har kartlagt arbetsmiljön för kommunanställda i landets kommuner. 150 av de 200 svarande kommunerna uppger att det har förekommit hot mot kommunalt anställda det senaste året. Trakasserier är nästan lika vanligt.

I många fall vågar inte tjänstemännen anmäla brott de utsatts för. I vissa fall vägrar de. Personer som ansökt om bidrag men fått avslag, eller personer som fått sina barn omhändertagna, talar om för tjänstemannen att de vet var hon bor, vad hennes barn heter och var de går i skola (SR 26/11).

SR har också kartlagt kommunernas behov av väktartransport för anställda. I över 30 kommuner har personal behövt eskort av väktare till och från jobbet, som följd av hot. I de flesta fall är det just socialsekreterarna som behöver hjälp.

Hoten får konsekvenser, för den enskildes arbetsmiljö, men också för rättssäkerheten. Säkerhetschefen i Borås uppger till SR att tjänstemän på socialkontoret troligtvis har fattat rättsosäkra beslut som ett resultat av hot. Bidrag kan alltså ha betalats ut till personer som inte har rätt till det – för att den sökande använt utpressning.

Socialsekreterarna spelar en nyckelroll i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det intensifierade arbetet med att bryta sönder de kriminella strukturerna i Angered har exempelvis lett till en ökad hotbild mot tjänstemännen på socialkontoret. Ofta handlar det om att socialtjänsten beslutat att omhänderta barn som växer upp i kriminella miljöer.

Enligt polisen finns också en uppfattning i nordöstra Göteborg att myndigheter ”tar barn” utan föraning. Det handlar om en kulturkrock. Många invånare i dessa områden kommer från länder där man har en annan syn på statens ansvar för barnen, vilket kan vara en orsak till att man försöker motarbeta eller rentav utpressa socialtjänsten (GP 23/3 2019).

Kommunen har tvingats anlita säkerhetsexperter för att utbilda socialsekreterarna om hur man hanterar den här typen av hot. Angereds trygghetsansvariga Lisa Pedersen berättade för GP i fjol – före omorganiseringen av stadsdelsförvaltningarna – att kommunen helt enkelt inte haft den kompetens som krävs för att möta aggressiva situationer som kan uppstå i parallella samhällsstrukturer. Påtryckningarna är mycket mer omfattande än vad socialtjänsten traditionellt är van vid.

Socialtjänsten ses av regeringen som en viktig aktör för att komma åt den organiserade brottsligheten. I regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminalitet framhålls socialtjänstens uppgift att förhindra barn och ungdomar från att sugas upp i en kriminell miljö. Socialarbetare ska röra sig ute på kvällar och helger för att stoppa rekryteringen till gängen. Socialtjänsten ska också gripa in tidigare i familjer där barnen riskerar att hamna i en kriminell livsstil.

Den moderna socialsekreteraren är i dag mycket mer än en tjänsteman som sitter på kontor och handlägger ärenden. De står i frontlinjen för att bekämpa den grova kriminaliteten. Staten måste se till att de kan utföra sitt arbete utan att riskera sin egen hälsa, fysisk som psykisk.

Staten måste helt enkelt kliva in här. Kostnaden för väktare kan inte läggas på kommunerna. Socialkontor i områden där hot och trakasserier ofta förekommer måste få polisstöd. Polisen måste prioritera brott mot socialsekreterare. Skatteverket måste vara generöst med att bistå förfrågningar om skyddade personuppgifter för personer som hotas i sitt yrkesutövande.

Socialsekreterarnas utsatthet är en påminnelse om att grov kriminalitet inte kan ses som ett isolerat fenomen i kriminella miljöer.