Bertil Ohlin (Fp) hade knappast känt sig hemma bland dem som bryr sig mer om att ”tycka rätt” och passa in än om politikens konsekvenser.
Bertil Ohlin (Fp) hade knappast känt sig hemma bland dem som bryr sig mer om att ”tycka rätt” och passa in än om politikens konsekvenser. Bild: John Kjellström/SvD/TT

Socialliberalismen har förflackats

En socialliberalism som inte bryr sig om de sociala konsekvenserna av sina ställningstaganden är inte värd sitt namn.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

I Liberalernas partitidning NU pågår en debatt om socialliberalism och liberal nationalism. Den handlar ytterst om partiets förhållande till nationalstaten. Det är i grunden samma debatt som pågått på svenska ledarsidor i flera år. Det påverkar också hur man ser på regeringsfrågan.

En märklig sak är dock att de som kritiserar Tidö-samarbetet anser sig har företrädesrätt till begreppet ”socialliberal”. Det är ett tveksamt anspråk. Socialliberalismen introducerades på allvar i Sverige av folkpartiledaren och ekonomiprofessorn Bertil Ohlin. Han formulerade den redan i på 1930-talet i boken ”Fri eller dirigerad ekonomi”, inspirerad av den brittiske ekonomen John Maynard Keynes.

ANNONS

Det låg i tiden att staten skulle ta ett större ansvar, samhället ordnas mer rationellt och demokratiskt. Mellankrigstidens ekonomiska kris och sociala oro i kombination med tilltagande urbanisering och industrialisering krävde någon form av välfärdsstatligt arrangemang. Socialliberalismen var helt enkelt ett svar på tidens utmaningar. Den gamla tidens laissez-faireliberala dogmer fungerade inte längre. Socialliberalismen erkände problemen men avfärdade samtidigt socialister och kommunisters planekonomiska alternativ.

Socialliberalismen handlar i grunden om att värna den fria marknadsekonomin och samtidigt ta socialt ansvar för de som av olika anledningar råkat illa ut eller inte kan klara sig själva. I detta ingår ett försvar för välfärdens grundfunktioner: en fungerande skola, vård och omsorg för alla samhällets medborgare. Bertil Ohlin vidareutvecklade dessa idéer som partiledare på 1950- och 1960-talen. Vid sin sida hade han den frisinnade ideologen Waldemar Svensson som med sin kristna och lantliga grundton i än högre grad betonade "småfolkets" perspektiv.

När Tidö-avtalets liberala kritiker – DN:s ledarsida eller avhoppade folkpartister till vänster – talar om socialliberalism är det emellertid inte medborgaren som står i centrum. I stället verkar de avgörande frågorna vara fri invandring, mångkultur och ett oreserverat stöd för globalisering. Gemensamt är att nationalstaten angrips på alla fronter. Att just denna hållning kraftigt utmanat välfärden för de mest utsatta svenska medborgarna verkar man alls inte bry sig om. Det är så långt från Bertil Ohlin man kan komma. Rötterna till detta tänkande kan snarast spåras till 1968 när unga liberaler i framför allt Stockholm började se sig själva som samhällsomstörtande radikaler. Liberalism blev plötsligt detsamma som gränslöshet.

ANNONS

Dagens socialliberala radikaler har de senaste decennierna drivit på för en politik vars konsekvenser är en överbelastad socialtjänst, skolor där hälften inte får godkänt, gängkriminalitet och en segregation tidigare generationer inte kunde föreställa sig. Man har i praktiken vänt upp och ned på begreppet socialliberalism.

I de allra flesta fall har det inte skett av ont uppsåt (en och annan cyniker finns där alltid), men däremot ett ointresse för den sociala verkligheten bortom den egna horisonten. Generationer som enbart upplevt Välfärdssveriges rekordtillväxt och ökade friheter, började ta samhällets och politikens förutsättningar för givna. Abstrakta ideal blev ”inne”, att förvalta institutioner och få saker att fungera var något trista bakåtsträvare höll på med.

Trenden har varit extra märkbar i den urbana övre medelklass som dagens självutnämnda socialliberaler ofta härstammar från. Globaliseringen, den växande ojämlikheten och alla nya billiga tjänster som invandrad arbetskraft försett denna samhällsklass med har gjort det lätt att omfatta politiken. Lägg till det att någon kommer och erbjuder ett gott samvete. Vad kan vara mer lockande än att få känna sig rik, framgångsrik och moraliskt överlägsen samtidigt?

Det är synd att socialliberalismen förflackats på det här sättet. Grundtankarna från Bertil Ohlin är nämligen kloka och seriösa och står sig än i dag. Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, Svante Nycander, förvaltade dem länge och väl. Den så kallade kravliberalismen under Lars Leijonborgs partiledarskap var ett försök att gå tillbaka i denna riktning. Att ställa krav är att bry sig. Riktig socialliberalism förutsätter nämligen att den som vill förbättra samhället anstränger sig för att förstå det i all sin komplexitet och inte är rädd för det inopportuna.

ANNONS

Den äldre generationen socialliberaler var inte sällan puritaner och moralister. De kunde understundom ha en övertro på förnuftet. Men de tog i varje fall politikens konsekvenser på allvar och brydde sig inte nämnvärt om sitt ”eget varumärke”. De stod emot de världsliga lockelserna. För dem var individualism att följa sin egen övertygelse och göra det bästa för det samhälle de verkade i.

I dag har begreppet allt för ofta förvridits till en vilja att signalera att man står för de rätta principerna oaktat konsekvenserna i verkligheten – det som ibland kallas ”politisk korrekthet” och kräver minimal intellektuell ansträngning. Det handlar i grunden om social grupptillhörighet. Därför spelar också känslor en allt större roll i den allmänna debatten. Åsikterna i de fina korridorerna sitter så att säga i väggarna, i prisutdelnings- och middagsinbjudningarna – inte i böcker och erfarenheter.

Socialliberalismens fäder skulle inte ha känt sig hemma på minglet.

LÄS MER: Nytändning för socialliberalismen

LÄS MER: Ett liberalt vägval

LÄS MER: Det evigt aktuella frisinnet

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS