Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

 Bild: Jonas Lindstedt
Bild: Jonas Lindstedt

Mathias Bred: Socialdemokraternas smutskampanj inte ny

S repeterade smutskastningen långt innan Kapitolium.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Det har knappast undgått någon att Socialdemokraterna just nu bedriver en smutskastningskampanj i rikspolitiken. Budskapet är att Sverigedemokraterna är nazister och att moderater och kristdemokrater kommer att låta dem ta över landet. Vi väljare ska förstå att om inte Socialdemokraterna får bli kvar vid makten kommer den svenska demokratin snart att gå under.

Socialdemokratiska företrädare motiverar tonläget med vad som nyligen hänt i USA med stormningen av Kapitolium. Den förklaringen haltar något med tanke på att Socialdemokraterna faktiskt använt snarlika negativa budskap tidigare. Inte i rikspolitiken, men i kyrkopolitiken. Där har Socialdemokraterna länge försökt att demonisera andra grupper.

I kyrkovalen 2005 och 2009 var ett centralt budskap fortfarande att ”stoppa kvinnoprästmotståndarna”. Det trots att själva sakfrågan då sedan länge var avgjord och meningsmotståndarna var marginaliserade.

I kyrkovalet i 2013 varnade Socialdemokraterna för att ”främlingsfientliga krafter och den kristna högern mobiliserade”. Ungdomsförbundet, SSU, hade en egen kampanj: ”Jesus var sosse”. I en tecknad valfilm beskrivs kyrkovalet som att det handlade om att ”stoppa rasism, homofobi och antifeminism”. Tretalet av ondska symboliseras med Jimmie Åkesson, dåvarande KD-ledaren Göran Hägglund och självaste Vladimir Putin.

Tongångarna känns igen i dagens debatt, och det gör även aktörerna. Nuvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) talade i en valfilm inför kyrkovalet 2013 om mörka krafter och att själva demokratin i kyrkan stod på spel.

I det senaste kyrkovalet – 2017 – var också polemiken uppskruvad. Socialdemokraterna beskrev att valet handlade om ”rätt och fel” och människors lika värde. Man varnade för ”de som vill använda kyrkan som verktyg för egna fördomar och rädslor”.

Det här är axplock av den socialdemokratiska retoriken. Det ska sägas att partiet också har drivit positiva frågor som arbetsmiljö och jämställdhet. Men de negativa budskapen sådan genomslagskraft att de färgar hela valrörelser.

Så vilka erfarenheter kan dras från negativa kampanjer i kyrkopolitiken? En erfarenhet är tyvärr att det fungerar. I kyrkovalet 2017 var deltagandet rekordstort och S de stora vinnarna. Men samtidigt gynnades också den utmålade huvudmotståndaren SD som fick oförtjänt stor uppmärksamhet. Förlorarna var de mindre partierna som arbetar med församlingarnas mer dagliga frågor.

En annan erfarenhet är att bilden av den institution som valet handlar om skadas. Den som får sin uppfattning om Svenska kyrkan från Socialdemokraternas opinionsbildning tror sannolikt att kyrkan är befolkad av hatiska människor och att kyrkan är ett potentiellt hot mot det demokratiska samhället. Detta är kanske också den mest olycksbådande erfarenheten från kyrkopolitiken till rikspolitiken.

Skrämselretorik och demonisering av meningsmotståndare skadar tilltron till institutioner och till demokratin. Människor som har ett ärligt uppsåt och vill uträtta något gott söker sig någon annanstans.