Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bawar Ismail: Snål regeringsombildning

Ledare: Statsminister Stefan Löfven presenterade under onsdagen sin regeringsombildning. Men det blir ingen nystart för Löfven.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den så kallade samarbetsregeringen har varken kännetecknats av höga ambitioner eller handlingskraft. Bostadsbristen är enorm. Etableringen av nyanlända på arbetsmarknaden är under all kritik. Regeringen har agerat reaktivt och föreslagit åtgärder som i bästa fall löser problemen på marginalen.

Därför var onsdagens regeringsombildning en välkommen nyhet. Kanske kunde Löfven få igång en ordentlig nystart? Men icke då. Tre nya ministrar kliver in i regeringen. Några befintliga statsråd får lite nya uppgifter och framtidsministern får lämna. 

Miljöpartiets Europaparlamentariker och tidigare språkrör Peter Eriksson träder in som ny bostads- och digitaliseringsminister. Efter Kaplans avgång var förhoppningarna höga bland bostadspolitiska opinionsbildare att Löfven skulle ta in en politiker som levererat nya bostäder och en reformerad byggpolitik. Men så blev det alltså inte. 

Kanske har Peter Erikssons egna erfarenheter av Bryssels bostadsmarknad gett honom goda insikter om varför den svenska bostadsmarknaden måste förändras? I Bryssel går det att hitta en bostad samma dag som man anländer till staden. Något annat än i svenska storstäder där det krävs år av köande.

Malmös kommunalråd Karolina Skog (MP) efterträder miljöminister Åsa Romson. Men Skog får dela på ansvarsområdet klimat- och miljö med partiets nya språkrör Isabella Lövin som tar hand om det internationella klimatarbetet. Exakt varför statsministern låter dela upp ansvarsområdet för miljö lämnades osagt under presskonferensen.

När Löfven vann regeringsmakten 2014 undrade många varför han inte utnämnde ett statsråd med särskilt ansvar för samordningen av Sveriges arbete inom unionen. Det sker viktiga förhandlingar inom EU just nu: Ett frihandelsavtal med USA (TTIP) och en ny gemensam migrationspolitik mejslas sakta fram för att hantera flyktingkrisen. Därför var utnämningen av Ann Linde som EU- och handelsminister ett välkommet beslut från den regering som fram tills nyligen tycktes vilja prioritera bort EU-frågorna.

Näringsminister Mikael Damberg (S) får en utökad portfölj i och med uppgiften att skaka fram nya enkla jobb. Några lägre ingångslöner är det förmodligen inte tal om, men bara det att statsministern insett behovet av enkla jobb för ungdomar och nyanlända visar att Socialdemokraterna sakta men säkert omprövar sin jobbpolitik. Kanske är det här nystarten för regeringen egentligen tar sin början?

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ska ta ett tydligare ansvar för "etableringen" av nyanlända. Under sina två år som statsråd har Johansson dock inte bidragit med något konkret för att underlätta gruppens etableringen på arbetsmarknaden. Det hade varit bättre om erfarna Nalin Pekgul, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, hade plockats in som integrationsminister. För integration handlar inte bara om jobb, utan även värderingar. Och Pekgul har visat sig vara en politiker som vågar stå upp mot intoleranta värderingar och religiös extremism. 

Nya ministrar kan ge det välbehövliga tillskott av energi som Löfven behöver, men det främsta problemet för regeringen kvarstår: De reagerar i stället för att regera.