Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En sommarplåga är på väg bort. Bild: Maja Suslin/TT
En sommarplåga är på väg bort. Bild: Maja Suslin/TT

Daniel Åkerman: Slutbusat för skoteråkare

En glädjande nyhet denna sommar är att vi tycks vara på god väg att slippa en modern sommarplåga: buskörning av vattenskotrar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under de senaste åren har ovarsam körning av vattenskotrar varit ett växande problem. Skotrarna har blivit alltmer populära, vilket i sig inte är särskilt konstigt. Skoteråkning är ett relativt enkelt sätt att uppleva friheten på sjön och är av allt att döma också roligt. Därtill är det ett användbart fordon för exempelvis sjöräddning. Vad som däremot är märkligt är hur låga kraven har varit.

I lagens mening likställs vattenskotrar med fritidsbåtar varför den måste ha en ”befälhavare”, vilket alltså är föraren. Denne lyder därför under samma krav i sjölagen och miljöbalken som alla andra som färdas till sjöss. Skotern måste köras säkert och får inte orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, natur eller miljö. Det finns också särskilda regler för vattenskotrar. Som huvudregel får de exempelvis endast föras i allmänna farleder, och aldrig vid badplatser.

Ändå märktes dessa krav knappt av under flera år då såväl badare som seglare och kanotister skrämdes av vattenskotrar som kördes i hissnande hastigheter. Nu verkar det dock vara slut med busåkandet.

Från och med förra sommaren kan Polisen bötfälla den som stör med vattenskoter och sedan i maj krävs förarbevis. Kombinationen verkar ha fått effekt, trots vissa farhågor (SvD 11/9-21) om att främst de områden där sjöpolisen är stationerad, Stockholm, Gotland, Västra Götaland och Halland, skulle fredas.

Mycket riktigt rapporterar sjöpolisen att buskörningar nästan helt har upphört i Stockholms vatten (SVT 23/7), och Kustbevakningen har efter riktade kontroller bara funnit enstaka förare utan giltigt bevis. Men även i sjöarna i Kronobergs län (SVT 16/7) och i Öresund (SVT 26/7) rapporteras att problemen märkbart har minskat.

Det innebär större frid för alla andra som vill vistas på eller vid vattnet, vare sig man är ute på sjön eller bara vill vila till ljudet av skvalpande vågor. Att människor kan röra sig fritt båda på land och hav är visserligen något att eftersträva. Men friheten måste följas av ansvar och i vår gemensamma natur måste vi visa såväl varandra som miljön vederbörlig hänsyn. Det ansvaret är särskilt stort på sjön där både ljud och skador kan färdas långt.

Samtidigt är inte problemen helt bortblåsta. Jimmy Norberg, gruppchef för trafikpolisen i Jämtland och Västernorrland, berättar (SR 5/7) att det är svårt att stoppa buskörning i sjöar och andra inlandsvatten. Detta eftersom resurser måste avsättas från andra uppgifter då det saknas sjöpolis.

Naturligtvis finns många andra prioriterade brottsområden för Polisen att hantera. För att avlasta bör därför en utökning av sjöpolisen övervägas så att fler delar av landet kan täckas. Därtill bör Kustbevakningen ges rätt att dela ut böter. Tillsammans med fler riktade kontroller och i takt med att de nya lagkraven blir mer kända, kan det förhoppningsvis värna lugnet vid alla landets vattendrag.