Att i dag hyra ut en svensk hamn till ett statligt ryskt gasbolag låter helt vansinnigt. Men det var inte så främmande för bara sex år sedan.
När gasledningen Nordstream 2 höll på att byggas genom Östersjön kom en fråga från det ryska energibolaget Gazprom om den gotländska hamnen i Slite kunde användas under byggprocessen.
Frågan ställdes till Region Gotland, som äger hamnen. Hela idén stötte på massiva protester. Den annars timide överbefälhavaren Micael Bydén uttryckte att han inte önskade att infrastruktur som är av central betydelse för försvarsmakten skulle användas av andra länder. Det blev debatt i riksdagen, skrevs motioner och protestbrev.
Det blev inget av uthyrningen, som hade berikat Region Gotland med omkring 50 miljoner kronor. Och i dag är själva gasledningen Nordstream 2 inaktiv. Den blev aldrig helt klar innan kriget i Ukraina bröt ut och Tyskland, efter mycket velande, beslutade sig för att lägga hela projektet i malpåse.
Uppmärksamheten som ägnades åt hamnen i Slite var välförtjänt. Misstanken var att en sådan uthyrning skulle ge ryska staten och i förlängningen försvarsmakten inblickar i svensk infrastruktur och för vår försvarsmakt viktiga objekt. Man ger inte länder som Ryssland en hävstång, gick resonemanget.
Men ser man nyktert på saken så är en tidsbunden uthyrning av en rätt liten hamn till priset av 50 miljoner kronor ingen stor sak. Det hade aldrig varit en så stor hävstång för Ryssland. Det var inte som att hamnen skulle säljas.
Jämför uthyrningen av Slitehamnen med ägandet av den svenska vindkraften.
I Sverige har 90 miljarder kronor investerats i vindkraft mellan 2017-2022. Merparten av de investerade pengarna kommer från utlandet. En av de enskilt största investerarna är det kinesiska bolaget China General Nuclear Power Corporation (CGN). Bolaget står för en femtedel av dessa 90 miljarder.
Vilka är då CGN? Det är Kinas största kärnkraftsbolag. Bolaget ägs av den statliga kommittén SASAC som är direkt underställd den kinesiska regeringen. I praktiken är det alltså den kinesiska staten och därmed det kinesiska kommunistpartiet som äger en inte oansenlig del av den svenska vindkraften.
Det fanns goda skäl att misstänka att Gazprom inte var skulle vara någon bra gäst i Slite hamn. Men liknande farhågor har den sittande S-regeringen inte haft om att CGN är en storägare i svensk energisektor. Det är ändå lite märkligt.
2019 fattade det amerikanska handelsdepartementet beslutet att svartlista CGN. Skälet var att det fanns bevis för att bolaget samt tre av dess dotterbolag på olaglig väg ska ha försökt införskaffa amerikansk kärnteknik för militära syften. Svartlistningen innebär att amerikanska bolag är förhindrade från att utfärda några som helst licenser till CGN eller exportera komponenter till bolaget.
Svartlistningen ägde rum då handelskriget mellan USA och Kina var som mest intensivt. Från kinesiskt håll var reaktionen att svartlistningen var ett opportunt sätt att slippa konkurrens från CGN. Samtidigt som svartlistningen genomfördes varnade den amerikanska vice utrikesministern sin brittiska kollega för att samarbeta med bolaget vid byggandet av nya kärnreaktorer i England. Skälet var samma som för svartlistningen i USA: CGN hjälper den kinesiska försvarsmakten med teknikutveckling.
Men i Sverige är det tyst. Och från regeringen har knappt hörts någonting. Kinakännaren Jojje Olsson har skrivit en del om frågan. Ett fåtal nyhetstexter finns att tillgå men givet vilket stort utrymme den gröna omställningen fått i Sverige framstår det kinesiska statliga ägandet som en obetydlig detalj. För att inte tala om vad det i praktiken innebär att den kinesiska staten gjorts till storägare av svensk elproduktion.
I samband med att SR rapporterade om CGN:s stora investeringar ställdes en fråga till den dåvarande energi- och digitaliseringsministern Anders Ygeman (S) om det kunde uppstå problem med att en så stor andel av Sveriges vindkraft ägs av den kinesiska staten. Det kunde det inte vara, menade Ygeman, eftersom ”Sverige har stora överskott på el. Det innebär att ägande av enskilda vindkraftparker inte kommer vara något bra påtryckningsmedel på Sverige eller någon annan stat”. Det uttalandet fällde Ygeman 2020.
LÄS MER: Bojkotta Huawei
Få har nog kunnat undgå att Sverige, likt stora delar av Europa, just nu går igenom en elkris. Under augusti slogs rekord efter rekord i elpriset. Eftersom vi hör till en gemensam europeisk elmarknad blir elbrist på kontinenten vårt problem. Grunden till problemet är en kombination av höga gaspriser på grund av kriget i Ukraina och en inte särskilt genomtänkt nedläggning av kärnkraftsreaktorer.
Den som säljer el har nu både stora inkomstmöjligheter, för att inte tala om ett förhandlingsövertag gentemot konsumenten – i detta fall Sveriges elkunder.
Svensk och europeisk upphandlingslagstiftning är problemet. Den är utformad för att vara anpassad till en fri marknad där alla aktörer som deltar i upphandlingar spelar efter liknande villkor. Tanken är att den som möter kraven vid en upphandling och kan göra det till lägst kostnad också vinner upphandlingen.
Det är en god tanke. Men i praktiken fungerar det inte. Aktörer som CGN är kraftigt subventionerade och på andra sätt understödda av den kinesiska staten. De har i praktiken konkurrensfördelar som europeiska aktörer i lag är förhindrade från att ha. Det senaste exemplet i raden är det statliga kinesiska bolaget CTRG som vann en upphandling värd 618 miljoner med målet att bygga ut tunnelbanan i Stockholm. Det är den tredje upphandlingen bolaget har vunnit.
Dessa konkurrensfördelar har konsekvent utnyttjas för att Kina i Sverige (och i andra europeiska länder) ska kunna etablera en ekonomisk och därmed politisk närvaro. Under 2010-talet har Kina blivit en stor makthavare i Sverige. 2010 köpte kinesiska Geely Sveriges enda betydande biltillverkare, Volvo. Sedan 2002 uppgår antalet kinesiska bolagsförvärv i Sverige till 65 stycken. Det handlar främst om bolag verksamma inom industriell produktion, maskiner, hälsa och elektronik enligt Försvarets forskningsinstitut (FOI) som 2019 kartlagde kinesiskt ägande i Sverige.
Ju mer ekonomiskt inflytande den kinesiska staten har i Sverige ju mindre möjligheter har Sverige att driva en oberoende utrikespolitik. Ju större hävstång Kina har ekonomiskt gentemot Sverige, ju mindre möjligheter har vi exempelvis att samarbeta med Taiwan eller ge landet stöd för det fall att det invaderas av fastlandskina.
LÄS MER: Göteborgs dolda makthavare är det kinesiska kommunistpartiet
LÄS MER: Nu äger Kina oss, tro inget annat
Man biter inte den hand som föder en. Geely är Göteborgs största privata arbetsgivare genom Volvo. CGN:s investering i svensk vindkraft kanske inte är mycket för världen. Men många investeringar små bildar tillsammans ett diplomatiskt judogrepp som svenska regeringar inte kan krångla sig ur.
Protesterna när Slite hamn eventuellt skulle hyras ut visar att det finns en medvetenhet om att man inte lättvindigt ska ge ett land som Ryssland tillgång till strategisk infrastruktur. Men när det kommer till Kina är det som att det råder en kollektiv blindhet. Kanske är det för jobbigt att inse att vi har grävt en så djup grop att det inte längre går att klättra upp?
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
