Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Släpp raspolitiken, Miljöpartiet!

En stat som registrerar medborgares sexuella läggning, ras och etnicitet är en stat som inbjuder till att det används i politiken. Trots många exempel på hur sådan statistik missbrukas föreslår Leila Ali Elmi, riksdagsledamot från Göteborg, sådan informationsinhämtning.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Om staten inhämtar statistik kring kön så kan väl staten föra statistik kring ras och etnicitet? Det låter så enkelt när Leila Ali Elmi, riksdagsledamot för Miljöpartiet i Göteborg, säger det i en intervju med Expressen (15/3). Men orden är försåtliga.

Elmi är "mycket positiv" till att man för så kallad "jämlikhetsdata" på alla diskrimineringsgrunder. Ordet jämlikhetsdata är en stilig omskrivning av att staten ska föra statistik på ras, etnicitet, religion, sexuell läggning och funktionsnedsättning. Det är inte tillåtet enligt lagen id ag. Det är något Elmi gärna vill förändra.

Men låt oss kalla det för vad det är och inte för vad Elmi hoppas att det kan leda till. Det är rasstatisik. En form av data som, jämte kategoriseringen, av etnicitet bygger på direkt godtyckliga avgränsningar baserade på människans pigment och ursprung.

Elmi är inte först med att förespråka dylik datainhämtning. Andra som gör det framhåller ofta att det är fullständigt okontroversiellt och redan görs i många länder, däribland USA.

Vad som inte nämns är att systemet är kraftigt ifrågasatt. I USA är inhämtningen av dylik data direkt förknippad med vad som görs med den. Däribland kvotering baserat på rasbakgrund. Ett system som syftar till att ge så kallade "underpriviliegierade" grupper inträde i exempelvis universitetsvärlden men som har utmynnat i att individer från andra grupper diskrimineras.

Därutöver används insamlingen av rasstatistik som ett sätt för identitetspolitiska organisationer i USA att framhäva sin rätt att representera delar av befolkningen. En roll de tagit utan att ha blivit demokratiskt valda.. Den statliga statistiken ger dem legitimitet att företräda kollektiven inför statsmakten.

Ett annat föregångsland när det kommer till inhämtning av rasstatistik är Indien. Redan under det brittiska kolonialväldet fördes noggranna förteckningar över de olika kasten och etniska grupperna i landet.

Informationen används idag för att fördela arbetsplatser och politiska tjänster i ett intrikat kvotsystem. Målet sägs vara att rätta till gångna orättvisor. Oftast utmynnar det emellertid i oavsiktlig diskriminering då systemet konstant missbrukas. För att inte tala om hur det låser fast människor i uppfattningar om vilken ras eller kast de tillhör.

USA och Indien är länder där ras och härkomst inte bara står i centrum för politiken, de utgör en ständig källa till konflikt och splittring. Är man av åsikten att just ras och etnicitet ska uppvärderas och uppmärksammas av staten, ja då är Elmis linje fullt förståelig. Stöd lär hon få av de som anser att just ras och etnicitet är rimliga grunder för politiken.

Att en miljöpartist vill att staten ska registrera ras och etnicitet framstår möjligen inte som lika farligt som om exempelvis en nazist skulle kräva motsvarande (vilket de gör!). Det sker ändå med syftet, som Elmi uttrycker det, att motverka diskriminering och att arbeta för jämlikhet. Men vad spelar det för roll vad hennes avsikter är om de negativa konsekvenserna finns att beskåda i samtliga länder som använder sig av liknande statistik?

En stat som registrerar medborgares sexuella läggning, påstådda ras och etnicitet är en stat som inbjuder till att det används i politiken. Det blir en stat som måste avgränsa, kategorisera och ytterst vara ansvarig för att politik förs och utvecklas med den statliga databasen som grund. Hur kan en riksdagsledamot blanda ihop antirasism med statligt sanktionerad raspolitik?