Skolverket förnedrar lärarkåren

Skolverkets mål att den svenska skolan ska bli ett ”bildningstempel” saknar trovärdighet så länge myndigheten själv håller sig med ett infantilt, antiintellektuellt och floskulöst tilltal i kommunikationen med lärarkåren.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Som ett bildningstempel. Så beskriver Peter Fredriksson, Skolverkets generaldirektör, sin målbild för svensk skola. Sedan han tillträdde 2017 har han upprepat denna djärva ambition i anföranden, intervjuer och panelsamtal. Få ifrågasätter visionen. Många ifrågasätter Skolverket som byggherre.

I oktober förra året publicerade Skolverket en ny kortfilm i serien ”GD-panelen” – nu nedplockad från webben, vilket inte är särskilt överraskande. Just detta avsnitt påstås handla om innovation och digitalisering, men består mest av ett samtal där pressekreteraren, generaldirektören, chefen för verksamhetsutvecklingsstöd tillsammans med en innovationsledare under tjugo minuter bekräftar varandra. Panelen talar om Skolverket som ”innovationsmyndighet” genom ett sammelsurium av olyckliga ordsammansättningar och floskler. Skolverket ska ”idégenerera” och ”muskla upp” i arbetsplatsens nya ”innovationslabb”; hela myndigheten står inför en ”spännande resa” med ”nya sätt att tänka”. ”Alla ska få blomma”.

ANNONS

Nu är inte detta panelsamtal blott ett olycksfall i arbetet. Dokumentet är symptomatiskt i tilltal och perspektiv. I en annan utbildningsfilm från samma avsändare får vi lära oss att hantera de lärare som “gör motstånd” mot den ”digitala utvecklingsresan”. Då kan man föra upp lönekriterierna och på så vis få med alla på tåget. Detta är alltså vad Skolverket godkänner som sanktion, när lärare med bas i vetenskap och beprövad erfarenhet påtalar att paddor och plattor ger sämre skrivträning än papper och penna.

Den som lägger ned lite tid på att botanisera i den stora katalog av filmer och texter på verkets webb, finner att läraren inte sällan gestaltas och tilltalas som vore han eller hon enfaldig. I en kortfilm som ska förklara vinsten med strukturerad undervisning, spelas ett förlopp upp där den grånade läraren Ola, likt ett förvuxet barn, chockas över att han förväntas leda undervisningen. Med överdramatiserad spelstil och osynkad voice-over (som för tankarna till gamla tiders dubbade barnprogram) förmedlas filmens sensmoral: regler och planering är nödvändiga.

Ola får nu sitt livs insikt: ”Det sa bara pling, liksom! Jag fick några riktigt bra uppslag.” Jag vet inte på vad sätt denna intellektuella förminskning styrker någon lärare. Jag förstår inte heller varför kommunikationsavdelningen på Skolverket har producerat tre filmer där poesikollektivet ”Det nya gardet” i diktform tolkar läroplan, betygskriterier och värdegrunden: “Mångmiljonvillorna. Radhusen. Kalhyggen. Badhusen. Fuskbyggen. Träskmarkerna. Sjukhusen. Blåljusen. Parkbänkarna. Högstadiet. Skolan /…/” Svarar detta ord-konstverk verkligen mot myndighetens kärnuppdrag?

ANNONS

Även bortom den innovativa filmproduktionen har Skolverket allvarliga trovärdighetsproblem. Trots tydliga direktiv som sa att minnes- och faktakunskaper skulle skrivas in i läroplanen valde aktivistiska tjänstemän att ignorera detta. Kanske var det samma kunskapsrelativism som senare drev läroplansavdelningen att föreslå ett historieämne utan antiken? På toppen av allt finns det graverande haveriet med de felaktiga exkluderingarna av elever i PISA 2018.

Skolverket generaldirektör må drömma om skolan som ett bildningstempel, men hans prat liknar en potemkinkuliss över den myndighet han själv förestår.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS