I måndags presenterade Skolkommissionen sitt delbetänkande ”Samling för skolan – nationella målsättningar och utvecklingsområden för kunskap och likvärdighet” av vilken ett antal förslag på åtgärder för att höja skolresultaten och förbättra kvalitén i utbildningsväsendet framgår.
Kommissionen föreslår ett antal nationella målsättningar, däribland att andelen gymnasiebehöriga elever ska öka. Men Skolkommissionens främsta bedrift är att de inte stirrat sig blinda på huvudmannaskapsfrågan, vilken aktör som styr skolan har upptagit skoldebatten alldeles för länge.
Det fria skolvalet är här för att stanna enligt utredningen, och inte ens utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) invände mot det. Den svenska skolan lider nämligen av en rad problem, men att elever har möjligheten att välja skolor – kommunala eller friskolor – är inte boven i dramat, vilket delar av vänstern gärna velat göra det till.
Skolvalet föreslås därför bli obligatoriskt - elever måste alltså välja skola. Staten ska dock ta ett större ansvar för styrningen och resursfördelningen till landets skolor.
Det är en välkommen nyhet – inte minst för Göteborg som uppenbarligen har problem med stökiga skolor och resursfördelningen mellan stadsdelsnämnderna. Förra året fick Skolinspektionen in 38 anmälningar mot Göteborgs kommun för brister kring särskilt stöd till elever med svårigheter i skolan (GP 29/3).
Sedan tidigare har flera skolor i Göteborg även hotats med viten från Skolinspektionen för undermålig kvalité och styrning. När det kommunala inte förmår att styra skolan är det nödvändigt att staten tar ett större ansvar för styrningen av verksamheten.
Något som glöms bort i utredningen är att den svenska skolan lider av stora ordningsproblem. Enkätundersökningar som Lärarnas riksförbund låtit göra i lärarkåren visar att våld och hot är ett växande problem. 45 procent av över 5000 enkätdeltagare svarade att de blivit utsatta för våld eller hot på arbetsplatsen (Skolvärlden 21/4).
Och som om det inte vore tragiskt nog: var tredje lärare är rädd för att anmälas av elever eller föräldrar enligt Lärarnas riksförbund. ”Även om lärarna agerar helt rätt och blir friade, kan de vara körda ändå. Många rektorer väljer att omedelbart lyfta bort anmälda lärare från undervisningen”, sade Bo Jansson, ordförande för Lärarnas riksförbund, om lärarnas anmälningsrädsla (DN 17/4).
Skolkommissionens delbetänkande saknar helt förslag på åtgärder för att stärka tryggheten för Sveriges lärarkår. Det är anmärkningsvärt för en kommission som har till uppgift att hitta lösningar för många av skolans problem, däribland den akuta lärarbristen. För vem vågar bli lärare om man riskerar att anmälas för minsta lilla problem?
