Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bild: JESSICA GOW / TT

Karin Pihl: Skolan kan inte lösa all världens problem

"Skolan har ett ansvar" har blivit politikers standardsvar när problem uppdagas. Men skolan är främst en plats för undervisning, inte en allmän uppfostringsanstalt.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I förra veckan meddelade Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, att alla lärare ska utbildas i sex- och samlevnadskunskap. Detta som ett svar på den senaste tidens rapportering om att många unga har ett destruktivt förhållande till sex och relationer. Enligt barnmorskan Katarina Svensson Flood, som intervjuats i flera medier, har en gränslös kultur börjat spridas bland ungdomar, vilket hon och många andra kopplar till konsumtionen av pornografi. ”Det är viktigt att unga får en samlad och rimlig bild av sex och relationer och jag vill att man ska få den från skolan, inte från porrindustrin”, motiverade Ernkrans beslutet (TT 3/9).

Att ungdomar ska känna sig trygga i sig själva och att vuxenvärlden har ett ansvar att förmedla goda värderingar och rätten att dra gränser är självklart. Men att lägga allt ansvar på skolan är omöjligt. ”Samhället måste sluta säga att skolan ska göra allt. Det är bara att fatta, det går inte”, säger läraren och rektorn Lisa Ekelöv i en intervju i SvD apropå regeringens besked (6/9).

Ungdomars relationsproblem är långt ifrån det enda som skolan förväntas lösa. Skolan måste bli bättre på att stoppa nyrekryteringen till kriminella gäng, enligt rikspolischefen Anders Thornberg.

Men hur ska skolan ha möjlighet att göra det när kommunerna samtidigt skär ner i budgetar? Flera skolor i Göteborg tvingas till omfattande nedskärningar som ett resultat av kommunens sparkrav. På Vättleskolan i Angered skär man ner på en tredjedel av personalen. Framförallt handlar det om elevstödsfunktioner. Om skolan ska klara av att stoppa rekryteringen till gängen faller uppgiften på den personal som är kvar – alltså lärarna.

”Skolan har ett ansvar” har blivit ett standardsvar från politikerna när problem uppdagas. Oavsett vad det rör sig om. Relationer och gängvåld är inte de enda uppgifterna som lagts på skolans bord. Den svenska grundskolan har ett ansvar att minska barnfetman, att lära barn bra matvanor, se till att barnen utvecklar kunskaper och förmågor som främjar entreprenörskap, vägleda eleverna in i en digital framtid samt arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Alla dessa uppgifter är viktiga. Sammantaget leder dock dessa spridda uppdrag till att skolans kärnverksamhet urlakas. Visst vore det bra om lärarna kunde klara av allt detta – stötta eleverna med relationer och sexualitet, förmå unga killar att lämna en kriminell miljö, få barnen att röra på sig och stoppa barnäktenskap.

Men hur ska allt detta hinnas med? Lärarkåren är redan en av Sveriges mest stressade yrkesgrupper. Skolan går från att handla om utbildning och förmedling av kunskap till en allmän uppfostringsanstalt. Det kan dessutom bli olyckligt om rollen som pedagog blandas ihop med rollen som storasyskon eller extraförälder.

Det är trots allt föräldrarna som har det tyngsta ansvaret för att vägleda barnen in i vuxenlivet, oavsett om det handlar om relationer eller bra matvanor. Dessutom är vuxenvärlden större än skolan. Idrottsrörelsen, religiösa samfund, Scouterna, kulturverksamhet – ungdomsledare i dessa sammanhang har också ett ansvar.

Skolan har en uppgift att se till att eleverna går till skolan, får rätt stöd och klarar kunskapsmålen. Det i sig är en viktig pusselbit för att motverka att ungdomar dras till kriminella miljöer. Likaså ska skolan fånga upp elever som far illa hemma. Men uppgiften måste då vara att kontakta socialtjänsten, inte att lärare ska agera extraföräldrar åt alla barn.