Som väntat under ett valår har politikerna kommit med utspel efter utspel där de utlovar guld och gröna skogar så länge du röstar på just dem. Socialdemokraterna har gått ut med att de vill ha 14 000 fler anställda i vården inom några år. Centerpartiets ekonomiska talesperson har sagt att de vill drastiskt sänka skattekvoten ned till OECD:s genomsnittliga nivå. Vänsterpartiet menar att sex timmars arbetsdag är ”framtiden”.
Visst låter det lockande, vem vill inte arbeta mindre eller betala lägre skatt? Men det finns dock ett problem: Pengarna finns inte. Visst har Sverige en stark konjunktur. Den ekonomiska tillväxten har dessutom varit stark i flera år. Det finns dock mörka moln som växer sig allt större.
Det finansiella sparandet i kommunerna runt om i landet har varit negativt. De har, som värsta avsnittet av Lyxfällan, helt enkelt spenderat mer pengar än de har fått in. Värre är det för landstingen, som enligt SKL:s ekonomirapport för 2018 har haft det ännu svårare än kommunerna att hålla tillbaka kostnadsökningarna.
Det ekonomiska läget riskerar dessutom förvärras markant. Redan under nästa mandatperiod visar beräkningar att det kommer saknas 62 miljarder till skola, vård och omsorg. Som om inte det vore nog bedömer även SKL att högkonjukturen sannolikt mattas av redan nästa år, samtidigt som antalet arbetade timmar inte längre kommer att öka.
Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL, menar att den dystra ekonomiska prognosen tyder på att läget för kommunerna kommer bli värre än det stålbad de fick gå igenom på 1990-talet. ”Vi kan inte fortsätta som i dag, så är det. Då ökar gapet mellan intäkterna och kostnaderna med ungefär 20 miljarder kronor” sa hon tidigare i år (Dagens Samhälle 15/2).
I teorin hade problemet kunnat lösas med skattehöjningar. I praktiken är det nog varken önskvärt eller efterfrågat. Vi svenskar har redan i dag ett skattetryck som överstiger det internationella genomsnittet med råge. Mätningar från SOM-institutet visar att de flesta svenskar snarare vill sänka skatten. Det är bara Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer som tydligt är emot det – till och med bland de socialdemokratiska sympatisörerna är andelen som motsätter sig sänkningar av skatten endast marginellt högre än dem som tycker att det är ett bra förslag.
Även om skatterna hade höjts med syfte att bibehålla den nuvarande kvaliteten hade det antagligen inte räckt till på långa vägar. Redan inom fem år beräknas 77 000 lärare att behöva rekryteras. Det är alltså lika många som det totala antalet lärare i den kommunala grundskolan i dag! I åtta av tio kommuner saknas det socialsekreterare. Vården skriker efter personal, samtidigt som 40 000 sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor har lämnat landstingen.
Med tanke på situationens allvar så borde valrörelsen handla mer om vad politikerna vill spara in på och mindre om vad de vill satsa på. Det lär visserligen inte vara populärt på kort sikt, men på lång sikt riskerar politiker som lovar runt men håller tunt att riskera väljarnas förtroende för de politiska partierna – och kanske rent av för demokratin i sig.
