De flesta som hör av sig till mig med frågor om skolans utveckling är akademiker från medelklassen. De undrar vilken skola de bör välja åt sina barn, och vad de kan göra för att inte just deras barn ska drabbas av de sjunkande kunskapsresultaten. Det mesta tyder dock på att det inte är deras barn som drabbas värst av skolans utveckling.
De största förlorarna är de som behöver en kunskapsskola med hög kvalitet allra mest. En av fem elever lämnar grundskolan utan att uppnå gymnasiebehörighet. De flesta är pojkar med utländsk bakgrund. Sveriges ledande expert på gängrelaterade brott, Mikael Rying, som även är kriminolog hos Polisen, varnade tidigare i år för att den växande gruppen pojkar som misslyckas i skolan är en ”tickande bomb”.
Ingen kan ha undgått den växande lärarbristen i Sverige. Vad dock få tycks känna till är att lärarbristen drabbar de mest utsatta skolorna värst. Många lärare tycks helt enkelt fly förorterna. Nyligen kunde även en kartläggning som Sveriges Radio låtit göra visa att endast drygt hälften av lärarna på skolorna i landets 23 särskilt utsatta områden är behöriga.
För att vända utvecklingen behövs kraftfulla åtgärder. Den rödgröna regeringen trodde att mer pengar skulle räcka, men många lärare värderar en trygg och lugn arbetsmiljö högre än några tusenlappar mer i plånboken. Alliansen har länge varit övertygad om att fler förstelärare i utanförskapsområdena kommer att lösa problemet, men lärarkåren verkar inte vara så måna om att göra karriär. De vill helt enkelt undervisa som vanliga lärare – men i skolor där de värderas för sin kompetens och får möjlighet att fokusera på undervisningen i stället för sociala problem.
Samtidigt bör det påpekas att det inte bara är Sverige som misslyckas med att få lärare till förortsskolorna. Internationellt är det få länder som lyckas, med Sydkorea är att positivt exempel. Där arbetar mer erfarna och skickliga lärare i skolorna med störst utmaningar. De har lyckats genom att erbjuda lärare som söker sig till dessa skolor högre lön, mindre klasser, garanterad fortbildningstid och mindre undervisningstid. Det borde vi ta lärdom av.
Därutöver måste ordningen återställas i dessa skolor. En viktig åtgärd, som tyvärr ofta varit tabubelagd i den svenska skoldebatten, är möjligheten att stänga av elever som bryter mot ordningsreglerna. Därtill måste elevinflytandet slopas.
För några år sedan inträffade något symtomatiskt för Sverige. Skolinspektionen kritiserade Internationella Engelska skolan för att ha tagit fram ordningsregler utan att eleverna hade fått möjlighet att påverka dem. Reglerna handlade bland annat om att eleverna skulle behandla andra som de själv ville bli behandlade, och att de skulle hålla sin skola lugn och trygg. Barbara Bergström, grundaren av IES, kommenterade kritiken så här:
”De [eleverna] vill ha en möjlighet att arbeta i lugn och ro, i en miljö utan mobbning. Våra regler bidrar till att de kan det och att de lär sig saker. Är det inte det skolan är till för?”
Jo, det är exakt det skolan är till för. Nu måste politikerna säkerställa att så även blir fallet.
