Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ett hem kan inte reduceras till en vinstmaskin.  Bild: Fredrik Sandberg/TT
Ett hem kan inte reduceras till en vinstmaskin. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Håkan Boström: Skatter - mer än en fråga för experter

Skattepolitik handlar i minst lika hög grad om moral och legitimitet som att konstruera ett effektivt system för staten. Det glöms allt för ofta bort.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Debatten om en skattereform är i full gång. Det har sin förklaring i att det i Januariavtalet mellan regeringen och mittenpartierna – C och L – står att en sådan ska genomföras, även om innehållet inte preciseras närmare.

Många röster har höjts för en reform, men det finns ett ganska begränsat egenvärde i en sådan om den leder till förändringar som inte uppfattas som legitima av medborgarna. Centern och Liberalerna bör inte sälja sig billigt i den här frågan. De bör hellre säga nej till en reform än gå med på något de inte kan stå för inför sina väljare.

Finanspolitiska rådet, som består av ekonomer, presenterade i veckan sin syn på saken. De propagerar liksom många andra experter för sänkt skatt på arbete – inte minst för höginkomsttagare – och höjd skatt på kapital och fastigheter. De vill också ha en helt enhetlig moms.

Det kan låta rimligt - och är det delvis. Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är effektivitet överordnad, det vill säga att människor arbetar så mycket som möjligt. Men skattepolitik är i första hand politik. Samhället är inte en maskin och individen är inte ett kugghjul i maskinen. Åtminstone är det inte ett särskilt liberalt sätt att se på saken.

Det är till exempel en moraliskt rimlig hållning att man betalar skatt i samband med vinst, inte medan man bor i sitt hus - oavsett om fastighetsskatt är behändigt för staten då husägaren inte kommer undan. Att beskatta fastigheter löpande uppfattar många som liktydigt med att staten tar pengarna ur deras fickor. Fastigheten är ju dessutom redan köpt med skattade pengar. Det är något kvalitativt annorlunda än att staten tar en del av de pengar man tjänat på en värdeuppgång när man realiserar vinsten genom försäljning.

Psykologiskt är det lätt att förstå skillnaden. Det är skillnad på att bli av med något jämfört med att få mindre i tillskott än man annars skulle fått. Det här kan inte avfärdas som irrationella känslor. Det är mänskligt. Samhället, inklusive skattepolitiken, är till för människorna som bor i det – inte tvärt om.

När man talar om att höja kapitalskatter uppstår en liknande motsättning mellan moral och ekonomisk teknik. Man bör till att börja med skilja på små och stora inkomster från kapital. De flesta kan nog acceptera att stora aktörer på finansmarknaden beskattas. Där är de invändningar som framförs i debatten främst tekniska - att det är svårt i praktiken - att det behövs kapitalinvesteringar till företagen.

Men det finns även här en moralisk sida. Ska sparande uppmuntras eller inte? Huruvida exempelvis småsparare med medelinkomster ska få höjd skatt för att de levt sparsamt ett helt liv, medan höginkomsttagare ska få rejält sänkt skatt på sina löner är inte bara en fråga om teknik – utan i hög grad om moral.

De höga förvärvsinkomsterna är i väldigt stor utsträckning koncentrerade till storstäderna. Det kan man förvisso säga om kapitalinkomsterna med. Men sparandet kan vara viktigare för den som sparar mindre. Det har traditionellt varit helt centralt för jordbrukare, småföretagare och husägare på landsbygden. Det är därför önskvärt om småsparare kan undantas från höjningar av kapitalskatterna. Att beskatta stora kapitalinkomster är i ett moraliskt sammanhang betydligt mer rimligt - varför inte göra kapitalskatterna progressiva?

De reformer som nu föreslås från ekonomhåll riskerar att göra det mindre lönsamt att spara och äga. De är i praktiken tänkta att gynna konsumtion. Att få kugghjulen att snurra fortare. Men en sådan linje riskerar samtidigt att kringskära möjligheten för vanliga medelinkomsttagare att skaffa sig ett större mått av ekonomiskt oberoende – och därmed självständighet. Om det så bara är tanken på att kunna spara ihop till en buffert som tar stryk så är det i högsta grad en åtgärd med politiska konsekvenser.

Även den av experterna omhuldade enhetliga momsen kan ifrågasättas på liknande grunder. I praktiken skulle det innebära att ännu fler bokhandlare slås ut om de får samma momssats som gäller för försäljning av exempelvis solkräm. Men böcker är något annat än solkräm. Vilken sorts samhälle vill vi ha? Här finns åter ett värde som går bortom ekonomernas verktygslåda.

Nationalekonomin har ofta anklagats för att vara en ”borgerlig vetenskap”. Det är en sanning med stor modifikation. Det krävs i alla fall en ytterst torftig syn på vad borgerlighet innebär för att acceptera ett sådant likställande. Snarare ligger ämnet väldigt nära den ”betongsocialdemokrati” som alltid satt effektivitet framför alla andra värden.

Politiker av alla kulörer har ett ansvar att inte lyssna för mycket på de ekonomiska experterna. Ekonomi är nämligen ingen egen abstrakt sfär vid sidan om. Ekonomi är det samhälle vi alla lever och verkar i.