Skattenivån är inte bara en fråga om praktiska saker, det är en fråga om rättvisa. Det konstaterade Ulf Kristersson, moderaternas ekonomisk-politiske talesperson, när han gästade söndagens Agenda för att diskutera skatter med biträdande finansminister Per Bolund (MP) (2/1). Ofta handlar ekonomiska debatter om konkreta kronor och ören, desto mer sällan om vad som är rätt och vad som är fel.
Från borgerligt håll har de ideologiska argumenten för låg skatt på senare år inte sällan fått stå tillbaka till förmån för de mer pragmatiska; det har talats om hur lägre skatt kan leda till fler jobb och ökade skatteintäkter. Det ska inte underskattas, men låga skatter bör inte bara motiveras som ett medel att använda för att nå andra mål. Vad som inte får glömmas bort är att de också har ett egenvärde.
Därför var det uppfriskande att höra den aspirerande finansministern lyfta just den moraliska aspekten; att det är fel att staten tar mer än hälften av en löneökning och att vi har en konfiskatorisk skattelagstiftning som inte uppfattas som legitim. Men var går gränsen för vilket skattetryck som går att legitimera? Medan Bolund menade att det är ”farligt” att sätta upp skarpa gränser var Kristersson desto rakare: ”Hälften kvar är definitivt gränsen! Ta aldrig mer!”
Uttalandet bör betraktas i ljuset av ”århundradets skattereform” som genomfördes i början av 90-talet. I uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet (numera Liberalerna) var ”hälften kvar” av en löneökning en viktig princip, så pass viktig att den dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg var nära att hoppa av uppgörelsen när den dåvarande statsminister Ingvar Carlsson (S) föreslog en högsta marginalskatt på 55 procent (ett förslag som sedermera drogs tillbaka).
Sedan dess har Socialdemokraterna steg för steg övergett denna viktiga princip. Därför är det återigen angeläget med en diskussion om skatt på moraliska grunder. Varför smärtgränsen går vid just hälften (även om man från borgerligt håll tenderar att föredra en lägre marginalskatt än så) är inte särskilt svårt att förstå. Som Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, skrev på Twitter apropå diskussionen i Agenda: ”Viktigt moraliskt argument av Ulf Kristersson – mer än hälften i skatt innebär att staten har mer makt än medborgaren.”
Skatt handlar om makt. Även om ökningar med några kronor åt gången kan tyckas små, så blir det i längden ohållbart. Som Westerberg (FP) uttryckte det; höga marginalskatter är ett resultat av ”de små stegens tyranni” (DN 13/9 1994).
