Rånvågen skakar Sverige. Polisanmälningarna har ökat något enormt – med 30 procent bara mellan 2018 och 2019. Främst är det unga tonårskillar som drabbas. Rånarna kommer ofta från så kallat socioekonomiskt utsatta områden där föräldrarna abdikerat från sitt ansvar. Ibland verkar det röra sig om hatbrott, som i ett uppmärksammat fall där offret blev kallat för ”horunge” och ”jävla vidriga svenne” (Aftonbladet 9/2).
Rånarna sätter skräck i sina offer och kränker dem på olika sätt. I ett reportage i Studio ett säger Anen Makboul som arbetar med förebyggande insatser i Haninge kommun utanför Stockholm att rånoffren ofta förnedras och hotas. Syftet är att skrämma till tystnad.
De som drabbas är så klart i första hand offren, som ofta mår dåligt. De blir rädda för att gå ut genom dörren utan sällskap och förlorar tilltron till andra människor. Men våldet får konsekvenser för hela samhället. Anen Makboul menar att om man blir kränkt av en grupp med utländskt påbrå kan man bli fientligt inställd mot alla invandrare, vilket skapar en ökad polarisering. Det blir en negativ spiral. Misstron mellan grupper tilltar.
Rättssystemet utmanas också. Att gärningsmännen hotar sina offer till tystnad leder till att färre vågar vittna. Poliser som arbetar med denna typ av brott menar att det skett en attitydförändring. Föräldrar är inte lika angelägna att driva en rättsprocess. De tror att de bäst skyddar sina barn genom att inte vittna. Att offer och vittnen beter sig på det här sättet är lätt att förstå – har man fått höra saker som att ”om du går till polisen ska vi döda dig och din familj” är det klart att man blir rädd. Men just därför måste rättsstaten reagera.
”Allt det som är övergrepp i rättssak, det brottet borde egentligen föranleda livstidsstraff”, säger Sven-Erik Alhem medvetet provokativt till SvD (8/2). Han är tidigare åklagare och förbundsordförande för Brottsofferjouren och menar att skrämseltaktiken får konsekvenser för hela rättsväsendet. I värsta fall blir signalen att det är ”fritt fram”, inte bara att råna och misshandla, utan också att sätta sig över rättsordningen.
Medvetenheten om att det är en allvarlig kriminell handling att hota någon till tystnad måste öka. Det är också rimligt att straffen skärps. I dag är straffvärdet fyra års fängelse för brott av normalgraden, och max sex månaders fängelse om brottet är ringa. Den som är under 21 får dessutom ”straffrabatt”, hur mycket beror på ålder.
I höstas tillsatte regeringen en utredning som ska redovisa sina förslag 2021. Det tar för lång tid. Regeringen borde ha tillsatt en snabbutredning för att få en straffskärpning på plats så snart som möjligt.
Ingen vill att unga människor ska sitta i fängelse (eller sluten ungdomsvård) under en längre tid. Men det här är oerhört allvarlig kriminalitet. Det är inte snatteri vi talar om. Den som vid upprepade tillfällen utsätter andra för denna typ av brott, och dessutom sprider skräck i ett helt område, måste helt enkelt bort från gatan. Att dessutom hota offren till tystnad måste få skarpare konsekvenser än några månaders ungdomsvård.
Samhället måste markera skarpare. Ju tidigare kraftfulla åtgärder sätts in, desto lättare blir det att förhindra de förödande sociala konsekvenser som våld alltid leder till.
