En god vän blev nyligen allvarligt och akut sjuk. Han togs in på en specialistavdelning på Sahlgrenska snabbt och effektivt. Mängder av tester genomfördes, diagnosen ställdes och olika behandlingar sattes igång omedelbart. Bemötandet var utmärkt, skickligheten hos personalen stor och ingen möda sparades.
Vår 15-åriga dotter behövde tandställning. Det tog lite tid att få första tiden på Odontologen, men väl vi var inne i systemet gick det som en dans. Nåja, dottern tycker möjligtvis inte att det var en dans på rosor att dra ut fyra tänder men tandvården var förstklassig. Vi och andra i väntrummet kom in till tandläkarna på den överenskomna tiden. Vänligt, pedagogiskt, lugnande och med stor respekt bemötte man den unga patientens, skickligt drogs de fyra tänderna och tandställningen sattes in.
Precis som alla andra viktiga frågor är sjukvården komplex och både och - inte antingen eller. Mina två exempel är lika sanna som de många berättelserna om dåligt bemötande, bristande tillgänglighet, långa väntetider, patienter i korridorer, bristande patientsäkerhet, orimliga arbetsförhållanden och personalflykt.
Bilderna från två insändarskribenter i GP är också sanna och relevanta. En menade att "Personalen förtjänar ett bättre rykte än det som är förhärskande. Deras skicklighet och vänliga bemötande dagligen trots underbemanning är beundransvärd." En annan skrev: "Jag vill ge en motvikt till det ständiga gnället över svensk sjukvård. Jag vill tacka för det jag fått och får på min resa..."
En helt annan bild av den svenska sjukvården gav Anna Rundcrantz i en debattartikel i GP i höstas. Hon berättade om hur hennes 84-åriga mamma, som drabbats av cancer, också drabbades av en inte fungerande vårdkedja. Hon tvangs ta av sina besparingar för att få den sjukvård hon behövde.
Således är det viktigt att komma ihåg: Allt är inte i kris. Tiotusentals kompetenta medarbetare inom sjukvården gör väl ifrån sig. Samtidigt är det lika viktigt, att som GP gjort i artikelserien "Den sjuka vården", sätta strålkastarljuset på det som inte fungerar. Utan larm och probleminsikt går det inte att komma tillrätta med missförhållandena. Utan kunskap om vad som fungerar är det svårare att finna lösningar.
Hur ser då lösningarna ut?
En läkare sa:
– Det är enkelt. Fler vårdplatser, fler sjuksköterskor och betala dem bättre.
Läkaren Peter Raneinger, är en av 269 svenskar som arbetar på det nya norska storsjukhuset i Sarpsborg, en halvtimme från Strömstad. I en intervju i SvD i somras pekade han på några huvudorsaker till att sjukvården i Norge fungerar bättre än i Sverige. Beslutsvägarna är korta, vilket Raneinger menar kan bero på att "sjukvården är statlig här, att man inte har en massa landstingspolitiker som är inne och petar i allt". Dessutom är bemanningen högre liksom lönerna, arbetsmiljön är bättre. Peter Raneinger är inte ensam svensk i den norska vården. 12 000 svenska sjuksköterskor arbetar i Norge. Det säger en del!
Bertil Anséhn, distriktsläkare och chef för Närhälsan i Masthugget, pekade i en debattartikel i GP på flera sätt att förbättra sjukvården: Bygg ut primärvården på samma sätt som man gjort i andra OECD-länder. I Holland, England och Frankrike är 40 procent av läkarna allmänpraktiserande, i Sverige 17 procent. Han menar också att det obegränsade antalet fria vårdval innebär att det blir dubbelarbete när patienter "shoppar runt" mellan mottagningar. Mindre ekonomisk rapportering, bättre indexuppräkning och mer hemsjukvård ser han som andra verktyg.
I enmängd debattartiklar under förra året har grupper av läkare pekat på brister i styrningen av sjukvården.Några hävdade att "vetenskap, beprövad erfarenhet och etiska principer med fokus på vårdbehov trängs undan till förmån för andra drivkrafter" och att "den politiska, administrativa och ekonomiska styrningen har ökat successivt och innebär nu orimligt mycket detaljerade kontroller från huvudmännen och staten."
Andra menade svensk vård har brister i metodik för medicinskt beslutsfattande, saknar tydliga riktlinjer och inte följer "ett evidensbaserat arbetssätt". "Därför är oberoende extern granskning av vården nödvändig."
I Sverige har 45 000 sjuksköterskor valt att lämna vården för att göra annat. Antalet vårdplatser per capita på sjukhus i Sverige är lägst i Europa och primärvården har Europas näst lägsta läkartäthet. Siffrorna talar ett tydligt språk. Bättre villkor, bättre möjligheter till vidareutbildning och bättre arbetsmiljö skulle locka många fler till vården, sannolikt också många av dem som lämnat. I dag utför läkare och sjuksköterskor arbete som andra personalkategorier med lägre kvalifikationer och löner kan klara. Den kvalificerade personalen måste i högre grad få ägna sig åt patienter, inte åt att administration och krishantering. Effektiva flöden, där flaskhalsar "opereras" bort, skapar utrymme för en mer patientcentrerad vård.
Det skulle förvåna om inte många av lösningarna finns i den samlade erfarenheten hos dem jag citerat.
Kanske är det också dags att överväga den före detta kristdemokratiske partiledarens Göran Hägglund krav: "Förstatliga sjukvården!"
Sahlgrenskas ordförande, moderaten Johnny Bröndt, var i självkritisk i intervju med GP:s Arne Larsson:
– Flera ledningar bakåt i tiden har misslyckats. Vi skulle ha satt ner foten tidigare och tydligare, sa Bröndt.
Det är en bra insikt. Men det är också viktigt var man sätter foten så att man inte, som styrman Karlsson, sätter den i en potta. Sjukvården behöver inte bara ny handlingskraft, den behöver också precision!
