I budgeten för 2023 minskar regeringen kraftigt de statliga pengarna till naturvård. Trots att till exempel Naturvårdsverket bett om höjda anslag sänks tilldelningen för skötsel med nära en miljard och för skyddande av särskilt värdefull natur med drygt en halv miljard kronor.
På länsnivå får de sänka anslagen stora konsekvenser för det praktiska arbetet. Ett exempel som uppmärksammats är Skåne vars 280 naturreservat får minskade ramar från 74 till 24 miljoner kronor. Landskapsvården och arbetet mot invasiva arter påverkas, och det ser likadant ut över hela landet. (SVT 27/1)
Men något som inte uppmärksammats lika mycket är att neddragningarna inom naturskydd också påverkar kulturmiljövården och bevarandet av kulturarvet. För medan man i lagstiftning och budget skiljer på natur- och kulturmiljövård går detta sällan att göra helt i praktiken. I många av de existerande naturreservaten ingår fornlämningar eller rester av agrarhistoria, och de som arbetar med kulturarvsfrågor tar ofta hjälp av naturvårdarna för att tillgängliggöra och bevara spåren av mänsklig påverkan.
När nu länsstyrelserna behöver panikbromsa finansieringen av naturvårdsarbete blir kulturarvet därför lidande. Ett nära exempel är Äskhults by i Kungsbacka kommun där arbete med att tydligare skylta och berätta om landskapets kulturhistoria nu ställs in. Och i andra halländska naturreservat måste man skjuta röjningsarbeten och förbättringar av leder, tillgänglighet med mera, på framtiden.
Det här får flera följdverkningar för det lokala näringslivet. Det är mindre och lokala firmor som anlitas att utföra arbetet. Men näringslivet påverkas också indirekt då möjligheten att stärka turistnäringen försämras. Bättre tillvaratagna, skyltade, tillgängliggjorda och marknadsförda naturreservat skulle kunna öka turismen och antalet övernattningar på många orter.
Varför den borgerliga regeringen väljer att drastiskt minska pengarna till naturvård går att förstå rent politiskt. De rödgröna regeringarna stärkte budgeten för naturvård och skydd. Under senare år har man från borgerligt håll också upplevt att det funnits en aktivism bland tjänstemän vid länsstyrelser och Naturvårdsverket. Många beslut som gällt till exempel skydd av skog och vattendrag har fattats utan balans mellan naturskydd och andra värden som äganderätten.
Men det blir ändå lite av ett ideologiskt självmål när en regering som domineras av konservativa partier gör radikala förändringar som i ett svep drabbar kulturarv, landskap, småföretag och näringsverksamhet på landsbygden. Det hade varit bättre om de borgerliga verkligen hade tagit fajten om vad myndigheterna ska göra och inte göra, i stället för att med ett pennstreck nästan halvera budgeten.
Om någonting gott ska komma ur det här är det kanske att allmänheten får upp ögonen för hur kroniskt underfinansierad kulturmiljövården varit i Sverige. År 1990 var statens budget för bevarande av värdefulla kulturmiljöer 255 miljoner kronor. I år får samma område 269 miljoner. Få statliga ansvarsområden har utvecklats så svagt i förhållande till prisindex. Se där är något för konservativa partier att ta sig an.
