Signerat Haldesten: Rörelser för barn

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Friskis och Svettis är kanske inte det första man tänker på när man kliver in i det fantasieggande Bernadottebiblioteket på Slottet. Hittade jag perrongen som ledde till Hogwarths? tänker jag – tills Heurekaögonblicket infinner sig. En sund själ kräver en sund kropp... Kronprinsessparets stiftelse valde nog trots allt en passande miljö för seminiariet om barn och ungas hälsa.

Men om redan de gamla grekerna visste att det finns en koppling mellan rörelse och klokskap, varför tycks vi behöva uppfinna hjulet på nytt? Frågan pockar på medan talarna berättar om sina viktiga projekt för att främja barns utveckling genom att få dem att röra på sig, inte minst utsatta barn. Då är det befriande höra Peter Wigert, generalsekreterare från Friskis och Svettis:

ANNONS

– Vi tycker det är färdigforskat! Nu måste vi fokusera på hur man får barn att röra på sig.

Svaret är inte enkelt.Vad gör man exempelvis åt problemet att killar rör sig mer än tjejer på fritids och i skolan? Gisela Nyberg, vid Karolinska Institutet, som forskat kring frågan, pekade bland annat på vikten av roligare skolgårdar. Det är lätt att hålla med. På många skolgårdar är största delen fortfarande vikt åt bollspel där pojkarna regerar. Där behövs nytänkande.

Vidare finns det flickor som hindras av begränsningar hemifrån.

Sevana Bergström är en eldsjäl bakom Ronja, ett idrotts- och hälsoprojekt i Uppsala för nyanlända och ensamkommande tjejer. Syftet är inte bara att få tjejerna att röra på sig. Verksamheten är en väg in samhällsgemenskapen.

– Vi ser hur dessa tjejers självförtroende stärks, säger Sevana Bergström.

Självförtroende genom idrott? Vi som inte gick mentalt stärkta från utsorterande gympalektioner kan ha svårt att se det så.

– Det är viktigt att få stöd och uppmuntran. Barn lär sig självkänsla när de speglar sig i vuxnas ögon, påminner tidigare elitidrottaren David Lega (KD).

Ställa krav, men på rätt sätt, inte minst för att locka de barn som behöver det mest – skolan, föräldrar, idrottsföreningar och ideella organisationer kan bli ännu bättre på det. Vi vet ju, som sagt, varför det är viktigt.

ANNONS
ANNONS