En kvinnlig jobbsökande som vägrade ta den manliga chefen i hand under anställningsintervjun, och därför inte övervägdes för ett jobb som tolk, blev nyligen beviljad 40 000 kronor i skadestånd. Intervjun avbröts på grund av den uteblivna handskakningen, och detta utgör enligt Arbetsdomstolen(AD) "indirekt diskriminering” mot dem som av religiösa skäl inte tar i hand.
I april kommenterade Aleksandra Boscanin på den här ledarsidan ett par liknande fall. Hon konstaterade att självklart ska ingen trakasseras på grund av sin religion, men det betyder inte att du med hänvisning till religionen kan bete dig precis som du vill på en arbetsplats utan att det får konsekvenser (GP 11/4).
Så är det. Om du uppträder på ett sätt som medarbetare tycker är otrevligt leder det oundvikligen till att dina möjligheter på arbetsmarknaden försämras. Detta oavsett om beteendet beror på religiös övertygelse eller på andra omständigheter.
Ett tidigare rättsfall rörde en man som inte fick komma på arbetsintervju då det blivit känt att han inte tog kvinnor i hand. Företaget befarade att det kunde skapa konfliktsituationer i och med att jobbet skulle kräva att han ibland behövde hälsa på kvinnor. DO tog även den gången ställning mot arbetsgivaren och hävdade att diskriminering hade ägt rum. DO tog särskilt hänsyn till, som de uttryckte saken, ”det tungt vägande samhällsintresset att förhindra att personer på grund av sin religion utestängs från arbetslivet”.
Intressant med den nu aktuella situationen är att båda sidor i processen anser sig agera mot diskriminering. Företaget angav att bacillskräck eller autism hade betraktats som legitima skäl att inte ta i hand. Att arbetsgivaren inte såg vägran som legitim i kvinnans fall berodde på att den var riktad specifikt mot män, och det stred mot jämställdhetspolicyn (AD 2018 nr 51).
I sin färska dom instämmer AD i att företaget har ett berättigat intresse av att anställda ska behandla varandra jämlikt oberoende av kön. Domstolen skriver även att vägran att skaka hand, på samma sätt som ett aggressivt eller obalanserat uppträdande, kan indikera framtida svårigheter att arbeta tillsammans. Dock lägger de bördan på arbetsgivaren att göra djupare efterforskningar om jobbsökarens attityder innan de avfärdar en jobbsökande.
Två av Arbetsdomstolens ledamöter meddelade skiljaktig mening. De ansåg att företagets policy för jämställdhet och likabehandling fyllde en viktig funktion, och att avvikande hälsningsmönster kan försvåra umgänget på arbetsplatsen. I ett yttrande betonas att mångfalden på företaget förutsätter att anställda i sin yrkesroll är återhållsamma med att manifestera religiös tillhörighet.
Väldigt få vill ha företag vars regelverk syftar till att diskriminera. Men när reglerna fyller en uppenbar och relevant funktion, i detta fall jämlikhet på arbetsplatsen, bör det trots allt vara upp till den sökande att antingen anpassa sig eller hitta en annan arbetsplats där villkoren passar bättre.
