Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Siffror är makt och makten måste granskas

Varför ifrågasatte ingen de orimliga siffrorna från Karlshamn?

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Det skrivna ordet är makt. Men även siffror är makt och media ska inte bara okritiskt återge dessa, utan måste även granska dem. Särskilt när de kommer från en part i ett mål.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I Östersjön ska en onödig ny gasledning anläggas, Nordstream 2. Den gamla gasledningen går inte för full kapacitet. Hela projektet handlar om att bygga ett politiskt vapen åt diktaturen i Kreml, så man kan stänga av gasen som går i ledningarna genom både Vitryssland och Ukraina samtidigt. Sverige säger sig inte kunna stoppa bygget, men Försvarsmakten har konstaterat att konstruktionsprocessen innebär ett hot mot svenskt försvar, och har inte velat att hamnarna i Karlshamn och Slite ska användas. Regeringen försökte få Gotland och Karlshamn att stoppa nyttjandet av svenska hamnar, men Karlshamns kommun vill desperat ha några få miljoner i vinst och går emot regeringen. Pengar som räcker till rondellkonst i ännu en rondell.

Redan här dyker en första siffra upp. 100 miljoner. Men det är bara retorik. Karlshamns hamn går knappt med vinst. Kommunen kommer bara tjäna några enstaka miljoner på detta, givet samma dåliga vinstmarginaler. Vinstmarginaler som inget privatägt företag skulle acceptera. Men glansen av silverpenningar förför. Ingen ifrågasätter påståendet om 100 miljoner.

Så kommer nästa siffra från Karlshamn: 700 fartyg med rysk besättning årligen i Karlshamns hamn. Ingen ifrågasätter. Inte ens regeringen, som backar och kör över Försvarsmakten.

Siffran är helt orimlig, då hamnen har 1100 anlöp om året. Sjöfartsverkets data visar på sju ryska fartyg, och från ryska hamnar har det skett 49 anlöp under 2016. Jag skickar ett mejl till Kustbevakningen, åberopar offentlighetsprincipen, och ringer ett uppföljande telefonsamtal till myndighetens tjänsteman där jag får det spektakulära svaret. Det tog totalt 30 minuter. Ytterligare en siffra.

Det visar sig att Karlshamns hamn har svårt med läsförståelsen. Siffran avsåg inte fartyg, utan personer. När Sveriges Radio till slut nappar på mina blogginlägg om felaktiga siffror så visar det sig vara 149 anlöp med minst en rysk besättningsman ombord, inte 700. När man konfronterar regeringens anonyme samordnare så kommer svaret att siffrorna inte spelar någon roll. Tydligen kunde de varit 700, 149, 49, 7 eller kanske 0? Ändå hänvisade man till Karlshamns siffra 700 när regeringen gav med sig. Och en diktaturs politiska vapen i vårt närområde byggs med svensk hjälp. Ett politiskt vapen som gör Östersjön och vårt närområde ännu känsligare säkerhetspolitiskt.
Silverpenningarna används lämpligen till att resa den ryska dubbelhövdade örnen som rondellkonst i Karlshamn.

Varför kontrollerar ingen, varken journalister eller regeringen en siffra från en part i målet? Svaret kanske ligger i tidspress? Publicera eller dö. Antagligen även okunskap. 
Men om media inte ska granska siffror, inte granska makten, vad är då tredje statsmaktens roll? Att återge pressmeddelanden från parter i målet?