Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
SD måste ställa högre krav på sina företrädare. Bild: FANNI OLIN DAHL / TT

Håkan Boström: SD:s stora problem är klåparna

Sverigedemokraterna har gjort ett stort nummer av att vara huvudmotståndare till en ”korrupt elit”. Då skär det sig när allt för många av deras företrädare beter sig som ett gäng korrupta klåpare. För det finns inget folkligt i att inte kunna bete sig.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Under tisdagen kom beskedet att Sverigedemokraternas starke man i Uppland, Simon Alm, utesluts ur partiet. Det efter en dryg månads avstängning från rollen som distriktsordförande för SD Uppsala.

Anklagelserna mot Alm är inte direkt glasklara: ”ryktesspridning”, ”utfrysning” och ”smutskastning av partikamrater”. Att han ska ha styrt som en småpåve bekräftas dock från flera håll. Hans kollega, David Perez, tillika SD:s regionråd i Uppland, krävdes för bara någon vecka på över 6 miljoner i restskatt av skatteverket. Bakgrunden är bolagsaffärer med USA och Panama som SD-politikern varit inblandad i. Det ärendet är ännu inte avgjort.

SD-Uppland är knappast ett unikt fall. I Stockholms kommun saknas halva fullmäktigegruppen efter ett internt bråk. Även i Stockholms län råder på många håll liknande problem, liksom i Västmanland och Västernorrland. SD Göteborg har haft sin beskärda del av stridigheter, men här har det varit något stabilare sedan valet. Alldeles nyligen åtalades dock en SD-politiker i en annan västsvensk kommun för flera fall av sexuellt ofredande, också det ett återkommande tema i partiet.

Smutsigt maktspel är vanligt i alla partier. Girighet och utsvävningar av sexuell natur är inte heller ett okänt fenomen inom politiken i stort. Men i SD blir det lätt en nivå extra. Partiets företrädare har ofta väldigt lite att falla tillbaka på. Det är inget parti man bara går in och ur i utan konsekvenser.

Många av dagens SD-politiker gick med i partiet när det var helt paria-stämplat. Det drar förstås till sig en viss sorts människor, i regel män, som inte är så noga med konventionerna. Men fifflande, intriger och ofredanden är knappast det SD:s väljare förväntar sig. Partiets har ju gjort ett stort nummer av att vara huvudmotståndare till en ”korrupt elit”. Då skär det sig när allt för många företrädare beter sig som ett gäng korrupta klåpare. Nivån på det lokala politiska arbetet är också snällt sagt varierande.

Sverigedemokraternas motståndare målar gärna upp SD som ett parti vars företrädare är mer extrema än de ger sken av. Även om sådant förekommer ger det en ganska felaktig bild av partiet. Det kryllar inte direkt av ”onda genier” i SD:s led. Huvudproblemet är bristen på kompetent folk som kan sköta sig i möblerade rum. Inte så att alla SD-företrädare skulle vara inkapabla, men det återstår mycket arbete innan partiet kan anförtros mer direkt politiskt ansvar.

I Skåne har arbetet kommit längre, liksom på riksplanet. Inte ens ett populistparti kommer ifrån att det behövs professionalism i politiken. Många väljare har tröttnat på vad de uppfattar som broilers och elitister i de andra partierna. Det har gynnat SD. Men om SD-väljarna inser att alternativet är ett gäng tjommar som ser till sin egen plånbok, intrigerar och inte kan hålla fingrarna i styr lär de snart söka sig nya företrädare. För det finns inget folkligt i att bete sig som ett svin.