Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ulrica Schenström: Schenström: Hur länge håller S och facket ihop?

Samtidigt som alla partier i Sverige går in i valrörelsen slåss Socialdemokratin för att lyckas behålla sina kärnväljare inom fackföreningsrörelsen, skriver gästkolumnisten Ulrica Schenström.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Hur länge ska LO och Socialdemokraterna gå hand i hand? Enligt senaste mätningen tyder det på att äktenskapet är olyckligt och där den ena parten är lite mer kär en den andra. När den nedbrutna partisympatiundersökningen presenterades nyligen tittade alla politiska nördar häpet på några siffror i statistiken. 

LO-medlemmarnas S-sympatier har gått ner från 46,5 till 38,5 procent sedan november förra året. Samtidigt ökar SD från 20 till 24,9 procent i denna grupp.

Socialdemokraterna bildades 1889 och de som grundade partiet kom från olika fackföreningar. Sedan kom man fram till att det behövs en separat central organisation för att samordna aktioner och bygga en starkare rörelse, så nio år senare bildas LO. Partiet och facket bildades alltså helt och fullt tillsammans. 

Det är en stark historia, och man kan förstå att den gör det svårt för någon att ens börja prata om att gå skilda vägar. Dessutom har det varit en oslagbar taktisk kombination för att driva politik.

Från tid till annan har det inte alls skötts snyggt – minns den grundlagsstridiga kollektivanslutningen. Men effektivt har det varit, det kan ingen förneka. Och så länge partiet och facket hade – i vart fall på ytan – helt sammanfallande intressen var det begripligt.

Nu sker förändringen i snabb takt. En stor och växande majoritet inom LO-medlemmarna stödjer inte längre socialdemokratin. Hur mycket socialdemokraterna än drömmer om den tiden och femtio procent av väljarstödet kommer den aldrig att infinna sig igen. Kommunals ordförande har gått ut och lovat socialdemokraterna en kvarts miljon röster. ”Hur då?”, undrar vän av ordning.

Socialdemokratin har historiskt lyckats hålla kommunisterna borta, frågan är om de med samma metoder och framgång kan hålla borta Sverigedemokraterna från nyckelpositioner i organisationen om en majoritet av medlemmarna önskar och vill se annat. Sen tillkommer den ständigt närvarande frågan, när upphör LO:s finansiering av Socialdemokratin?

Facket borde vara något för alla. Genom ”den svenska modellen” som vi skryter om har facket en formell roll i att hantera stora delar av arbetsmarknadens dagliga funktionssätt. Förra veckan kom fack och arbetsgivare överens om hur frågan om konfliktreglerna kan lösas – något som en statlig utredning misslyckats med. 

När denna modell fungerar, så är den effektiv. Men då blir det märkligt om en sådan, nästan offentlig makthavare har en korporativistisk koppling till ett visst politiskt parti. Och många historier har jag hört genom åren om hur karriärer även på tjänstemannasidan inom stat eller kommun plötsligt stoppas, när någon inte är med i ”Partiet”. Ett osannolikt pompöst förhållningssätt till världen.

Samtidigt som alla partier i Sverige går in i sommaren med valrörelse framför sig slåss Socialdemokratin för att lyckas behålla sina kärnväljare, om vi kan använda det begreppet fortfarande. För allt fler väljare blir allt mer lättrörliga. Många bestämmer sig på valdagen, och en stor del röstsplittrar.  

Oavsett hur valrörelsen slutar och vilket resultat vi kommer få se natten den 9 september så kommer socialdemokratins glansdagar vara i backspegeln och frågan är när äktenskapet mellan S och LO spricker.