Malin Lernfelt.
Malin Lernfelt.

Sanningen om S

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Äldre generationer har i alla tider låtit undslippa att det var bättre förr. Då ungdomens dagar för de flesta människor tycks ha ett särskilt skimmer är det inget att hänga upp sig på.

Men när allt fler unga som idag förlorar sig i drömmar om en dåtid de inte upplevt och glorifierar ett system där staten i allt för många avseenden sattes före individen, finns dock skäl att reagera.

Det har statsvetaren och den liberale debattören Fredrik Segerfeldt gjort. För en tid sedan kom boken Sossesverige – en återblick (Hydra förlag), som gör upp med myten om det socialdemokratiskt styrda Sverige. Segerfeldt lägger kapitel för kapitel fram fakta som visar att Sossesverige, det vill säga det samhälle som existerade innan Fredrik Reinfeldt (M) genomförde en "statskupp", på intet sätt var det himmelrike på jorden det i bland målas ut som.

ANNONS

Boken är välbehövlig, inte bara som upplysningsskrift för naiva 90-talister, utan också som erinran för oss som faktiskt var där. Även om det inte är särskilt längesedan är det lätt att glömma hur staten långt in på 80-talet kontrollerade all etermedia, att Televerket ägde alla telefoner och man var tvungen att ha tillåtelse från Riksbanken för att föra ut mer än 5 000 kronor ur landet. När det nuförtiden slentrianmässigt skälls över det fria skolvalet tänker man inte på att populära innerstadsskolor som Hvitfeldtska (där jag gick) hade en betydligt homogenare elevkår på 80- och 90-talet än i dag.

Människor har också i hög grad förträngt alltifrån löntagarfonder till Pomperipossa i Monesmanien.

Eller hur det var när en storstad av Göteborgs storlek hade ett enda apotek som var öppet efter kontorstid.

Samtidigt lever den falska föreställning de flesta av oss som är födda före 1980 vuxit upp med, att Socialdemokraterna ensamma byggt upp välfärdsstaten och själva infört allmän rösträtt, på något underligt sätt kvar.

Segerfeldt gör i sin bok en utmärkt insats för att påminna och lyfta fram sanningen. Min enda invändning är mot den något forcerade tonen vilken riskerar att leda till att de som har allra störst behov av att läsa boken – människorna som okritiskt köpt S världsbild – skräms bort redan efter några sidor. Vilket vore mycket synd.

ANNONS
ANNONS