Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sandström: 44 miljonerna som gick upp i rök

44 miljoner för ingenting. Eller ja, ingenting var väl att ta i. 44 miljoner för ett system som bara hunnit nå testfas i tre stadsdelar och lider av så allvarliga brister att Göteborgs stad nu tvingas anmäla sig själva.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Det handlar om journalsystemet ViGo vilket kommunen sedan 2014 försökt införa men nu överväger att skrota. Patientinformation riskerar att tappas bort, journalanteckningar kan raderas och sekretessregler bryts. Därför gjordes i förra veckan en anmälan enligt Patientsäkerhetslagens 3 kap. 5 § om “händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada”, i vardagligt tal kallad lex Maria.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är naturligtvis bra att fel och brister uppmärksammas. Men någonstans finns ett allvarligare och mer grundläggande problem när ett projekt kunnat gå så långt, kosta så mycket och utsätta patienter för så pass allvarliga risker innan någonting händer.

Varför går det då såhär? Jag är ingen expert, men innan jag blev skribent var jag just IT-tekniker. Förvisso på lägsta tänkbara position i en mycket mindre kommun, men det gav ändå en inblick i hur IT och informationssäkerhet i offentlig sektor ofta betraktas på två ganska märkliga sätt. Dels ett simpelt, mekaniskt, nödvändigt ont som bara förväntas fungera – där pappersstrul i kopiatorn hamnar på samma nivå som att säkerställa hanteringen av viktiga handlingar. Dels ett närmast magiskt område, så komplicerat och svårbegripligt att många inte ens försöker förstå det.

Detta kan i sin tur leda till vagt formulerade och illa utförda projekt, i allt från upphandling till praktiskt genomförande. De som är satta att ta besluten kanske inte vet vilka krav som är rimliga att ställa på leverantörer, eller så kan de inte i tid avgöra om något gått allvarligt snett. De som begår allvarliga fel utsätts heller inte för några särskilda repressalier, på IT-området verkar det bara vara “sånt som händer”.

Samma sak går igen högre upp i hierarkin, exempelvis i fallet med Transportstyrelseskandalen. Många av de inblandade verkade inte ens förstå hur allvarlig situationen var – och en av dem, statsrådet Anders Ygeman (S), har nu fått återvända in i värmen med särskilt ansvar för just IT-frågor.

Även ViGo-projektet verkar lida av bristande kompetens och konsekvenstänkande. Det är inte troligt att de problem som nu ser offentlighetens ljus bara dykt upp som olyckor längs vägen. Åtminstone en del av dem måste vara resultatet av hur själva systemet är konstruerat. Det borde ha lett beslutsfattarna till att dra i nödbromsen långt innan pengarna börjat rulla.

Sådant här behöver med all sannolikhet inte hända så länge tydligare krav ställs i ett tidigare skede. Utöver de allvarliga risker det utsatt patienterna för så är 44 miljoner en hisnande summa. Kanske slinker det lätt mellan stolarna i en kommun med årliga skatteintäkter på tiotals miljarder. Men det handlar om det drygt 178 genomsnittliga årslöner för en undersköterska i Västra Götaland. En siffra de ansvariga förhoppningsvis kan minnas inför nästa mångmiljonprojekt.