Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Salongsfähig fascism

Att kräva en stark ledare som kör över folket ursäktas inte av att syftet är gott eller att nöden kräver det. Den som kompromissar med demokratin har snart inget kvar att försvara.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Kraven på en ny auktoritär politisk ordning är ett illavarslande eko från kommunismens och fascismens tidsålder i Europa. Senast i Expressen kan den oroade läsa kraven på att: ”Kör över vårt folk!” (24/1). ”Vi behöver mer än mjuka puffar, vi behöver en statlig hockeytackling.”

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Denna nya auktoritära ledare - i detta fall sätts hoppet till den annars så milde statsministern Stefan Löfven (S) - ska styra ”Vare sig vi vill eller inte. Denna någon är du”. Ledaren måste vara hårdför, ty: ”Ingen minns en statsminister som strök väljarna medhårs”. Oh, store ledare, vår führer, ta oss bångstyriga tonåringar till nation i dina armar och led oss rätt!

Är det Svenskarnas parti eller någon radikal högerextrem rörelse som publicerat en appell? Nej. Det är en samling så kallade ”influcencers”, personer som påverkar samhället genom nätet, som i en artikel vänder sig till statsministern med en vädjan om att betvinga folket. Nu är dessa 87 personer sannolikt inga uniformerade busar. Deras ärende är att rädda jorden undan klimatförändringar.

Det goda syftet till trots ursäktar det faktiskt inte en så oförblommerat hängiven inställning till en fascistisk idévärld. Skulle man till äventyrs leta i den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels tal från 1930-talet hittar man knappast någon motsvarande underdånighet inför auktoriteter. Hos den rasistiske demagogen, liksom många av hans samtids antidemokrater, fanns ändå någon sorts vanföreställning om att folket frivilligt gav sig hän till ledaren.

Har dessa 87 begravt sina ansikten så djupt i telefonerna att de inte märkt att det finns gott om rörelser, med samma entusiastiska nit och skyndsamhet, som efterfrågat starka ledare som hockeytacklar den passiva nationen? Rörelser som bestämt sig för att just deras ärende är det som kräver att demokratin viker sig för det angelägna målet.

I Venezuela, där befolkningen helt i onödan svälter och dör av vanvård och fattigdom, fanns en liknande rörelse för bara några decennier sedan - delar av den lever olyckligtvis fortfarande. Socialismen för 2000-talet efterfrågade den. Även då krävdes hårda nypor och bestämda ledare som inte böjde sig för demokrati och opposition. Skulle kampen mot ojämlikheten vinnas var förutsättningen att handen som pekade inte vek sig en centimeter.

Det slutar som vanligt inte väl. Demokratins många brister till trots är den fortfarande det minst dåliga systemet vi har för att lösa allvarliga problem, inklusive klimatförändringar och andra miljökatastrofer.

Om inte de rent antidemokratiska idéerna skulle vara skrämmande nog så tycks de 87 artikelförfattarna dessutom ha fullständigt missförstått nyttan med ekologisk odling. Bland de många pålagorna Sveriges starke ledare ska bära kräver de någon som ”Plockar bort den oekologiska potatisen från grönsaksdisken. Så vi inte ens kan se att den är två kronor billigare än den ekologiska”.

Borde inte de som ömmar så mycket för miljön, att de föreslår ett upphävande av demokratins spelregler, vara medvetna om att ekologisk odling kräver oerhört mycket större odlingsarealer än ickeekologiskt odlad potatis? Ett förbud mot icke-ekologiskt odlad potatis skulle kräva att stora områden ännu ej exploaterad natur tas i anspråk. Vilket i sin tur minskar upptagningsförmågan av koldioxid.

Senast med att konstatera detta var Livsmedelsverket. Forskningen i ämnesområdet är ymnig. Ekologisk odling är utmärkt för den enskilde konsumenten men motsatsen till hållbarhet på makronivå. Är man så säker på sin sak att man kräver auktoritära ledare för att lösa miljöproblem borde åtminstone okontroversiell, och välbelagd kritik, mot ekologisk odling vara välkänt för de 87 påverkarna.

Att miljön är en ödesfråga utan motstycke råder väldigt lite tvivel om. Därför är det också uppmuntrande att det på så många områden händer så mycket just nu. Det går alltid att argumentera för att det går för långsamt och att något mer behöver göras.

Men detta något är inte att kväva enskilda individers vardag - som i sammanhanget utgör en symbolisk och obetydlig detalj - utan att förändra jordbruket, energisektorn och lagstiftningens utformning.

I stället för att efterfråga en führerprincip som styrelseskick för Sverige borde dessa influencers kanske kedja fast sig vid de kvarvarande kärnkraftverken i landet. Eller ge sig ut till Lindholmen på Hisingen och erbjuda sin entusiasm till något av de många företagen som utvecklar grön teknologi. Vad som helst är bättre än att låna sig till antidemokratiskt tankegods.