Så tog lobbyisterna makten över Liberalernas agenda. Det är inga subtila antydningar man kan läsa i Anna Reuterskiölds granskning i SvD av konsulternas påverkan på Liberalerna (6/5). "Kan man köpa ett helt partis agenda?" frågar hon sig på Twitter.
Lyfter man på resonemanget så framstår däremot konsulternas utdelning för all sin tid och möda som rätt skral. Fick de Liberalerna att vända i Eurofrågan eller anta en EU-kritisk hållning? Eller kanske förorda ett förbud mot friskolor? Nä, de fick Liberalerna att fortsätta driva den i riksdagen redan hårdaste linjen till förmån för kärnkraft.
Den röda tråden i Reuterskiölds reportage är att idén för en "elektrifieringskommission" kläcktes inne på Scania, tog omvägen via konsulter, som stöttat Nyamko Sabuni i partiledarstriden mot Erik Ullenhag, till att Sabuni senare själv drivit frågan som partiledare.
Alla politiker uppvaktas av lobbyister, intresseorganisationer, konsulter och företagsrådgivare. I de flesta fall är påverkan bred och lite korkat: "Kolla här! Vi tycker X och det är bra på grund av Y".
Lite smartare lobbyister försöker påverka där de tror det finns stor utdelning, exempelvis i de fall då de misstänker att föremålet för påverkan redan håller med och har makten att lyfta frågan i ett viktigt politiskt läge.
Att påverka riksdagens mest kärnkraftsvänliga parti att driva en linje de redan hyser med en vinkel som är ny är varken att "ta makten" eller särskilt bestickande - det är så politik utvecklas.
Fler än en upptagen politiker har tackat och tagit emot underlag för en position de redan har. I stort sett alla partier, förutom Sverigedemokraterna, förlitar sig i stor utsträckning på att andra aktörer ute i samhället kommer med idéer, inspel och vinklar som kan utveckla politiken.
I granskningen framställs det som något mystiskt och konspiratoriskt att personer med nära band till partiet och den nuvarande partiledaren, en tidigare partiledare (Lars Leijonborg) och en tidigare partisekreterare (Johan Jakobsson) skulle ha använt sina kunskaper och erfarenheter för att hjälpa Sabuni att bli partiledare för Liberalerna.
Att Leijonborg och Jakobsson, som låg bakom den så kallade kravliberalismen i början av 2000-talet, skulle stötta Nyamko Sabuni, som de stöttat i två decennier, av rent politiska skäl är inte heller konstigt.
Att så sker är inte märkligare än att LO skulle understödja den partiledarkandidat i Socialdemokraterna som ligger närmast deras egen linje för att när denne blivit vald spelat in sina idéer till favoritkandidaten. Eller att Lantbrukarnas riksorganisation sannolikt föredrar den mest jordbruksvänliga C-partiledaren. Det är en sak att granska maktens nätverk, vilket är nödvändigt, men i reportaget påstås att lobbyister "tog makten". Det har inte belagts.
Sensationellt är om konsulter genom någon form av ekonomiskt löfte kan få ett parti att diametralt vända i en politisk fråga i ett kritiskt skede och på odemokratisk väg gå emot den egna medlemsbasen. Men Liberalerna har inte gjort någon positionsförflyttning i strid mot medlemmarnas vilja eller tagit emot några pengar. De hemlighetsfulla konsulterna lyckades förmå riksdagens mest kärnkraftsvänliga parti att driva sin politik. Vilket scoop.
