Leo Varadkar är en farlig man. Tyvärr är han premiärminister i ett europeiskt land. Just nu håller han på att genomdriva en lag som kommer att skjuta sönder yttrandefriheten på Irland.
De flesta länder har lite olika former av begränsningar för vad man får säga och skriva. De kan handla om att skydda rikets säkerhet, eller om att man inte får hota och uppmana till våld. I Danmark återinförs för närvarande ett slags blasfemilag, som ska skydda Danmark mot islamistisk ilska och terror. Det är oroande och nedslående.
Men Varadkar och hans ministrar planerar något långt värre. De vill lagstifta mot yttranden som syftar till att skapa hat mot grupper kategoriserade utifrån etnicitet, religion, kön, könstillhörighet och sexuell läggning. Hat definieras i lagförslaget som hat på grundval av ovan nämnda grupptillhörigheter.
Det är en definition som inte är någon definition alls, utan bara en språklig cirkelformation. Vidare ska den som anklagas för att ha gjort detta själv bevisa att yttrandet inte syftade till att uppmuntra till hat. Sug på den. Anklagas du ska du själv förklara hur ditt inlägg var ett konstruktivt bidrag i en vetenskaplig, religiös, konstnärlig eller politisk diskurs.
Notera att det inte är sanningshalten som ska bevisas, utan relevansen. Straffet för den som döms skyldig är fängelse upp till fem år.
Eftersom lagen ännu inte trätt i kraft kan ingen veta hur den kommer att tillämpas, men en ledtråd ges om man lyssnar på vad lagens försvarare säger är dess syfte. Pauline O'Reilly från Irlands gröna parti, förklarade förra året att om en persons åsikt om en annan persons identitet gör tillvaron otrygg, eller leder till obehag, så är det lagstiftarnas skyldighet att begränsa rätten att uttrycka sådana åsikter.
Obehag, alltså.
Det är ett kodord hämtat direkt från i en väldigt specifik debatt. Transpersoners mentala hälsa sägs nämligen vara beroende av att de ges rätt pronomen av omgivningen. Den som framhärdar i att en person som är född som man, som fortfarande har en mans alla kroppsliga attribut, faktiskt är en man, orsakar naturligtvis denna person stort obehag.
Den som syrligt påtalar att män faktiskt inte kan amma, skapar naturligtvis obehag. Den som skriver en kritisk text till en bild av en tonårskropp som fått brösten bortskurna i så kallad könskorrigerande kirurgi, skapar naturligtvis obehag. Det får bli fängelse!
Som om detta inte vore nog.
Det ska bli straffbart att inneha material som kan generera hat. Det kan vara sådant som memes och satirbilder. Den som misstänks ha sådant på sin telefon blir skyldig att öppna telefonen och visa polisen vad som finns där. Den som motsätter sig riskerar att fängelsestraffet förlängs med ett år.
Så vill Leo Varadkar skapa en modern lagstiftning som liksom kväver hatet i sin linda...
Förra veckans upplopp kom som en skänk från ovan. Efter att en man med algeriskt ursprung knivstuckit en kvinna och tre barn, drog en mobb genom Dublin, vandaliserade affärer och misshandlade poliser. Varadkar kommenterade genom att lova att skynda på sin hat-lagstiftning.
Det finns inga ursäkter för högerextremt pöbelbeteende. De irländska politikerna kan dock inte stävja oron genom att förbjuda hat. De senaste åren har asylinvandringen rakat upp till rekordnivåer, samtidigt som landet tagit emot 100 000 ukrainare. Bostadssituationen är mycket ansträngd, sjukvården likaså.
När trycket på Europa stiger, ökar invandringen till de länder som säger sig välkomna migranter (Vi i Sverige vet). Det finns inget parti på Irland som motsätter sig massinvandringen, som bara fortsätter. Därför växer det folkliga missnöjet – medan regeringens svar är att kriminalisera också de legitima uttrycken. För gissa om hård, raljant eller bara arg invandringskritik kommer att tolkas som ”hat” i Leo Varadkars lilla örike!
Trycket kommer öka tills behållaren exploderar.
Det ska bli intressant att se hur EU reagerar. Bryssel har riktat mycket kritik mot den nationalkonservativa ungerska regeringens grundskott mot demokratin. Vad blir reaktionen när ett västeuropeiskt medlemsland avskaffar yttrandefriheten?
