Ombyte i Rosenbad skadar inte, står det som rubrik över en intervju med författaren Yrsa Stenius. I en annan tidning skriver debattören Ursula Berge under rubriken "Valseger - ett katastrofscenario". Ursula är tydligare än Yrsa, hon är övertygad om att en period i opposition skulle vara ideologiskt nyttig för socialdemokratin.
För mig är både Stenius och Berge att betrakta som fristående vänsterintellektuella men ändå med en tydlig koppling till det socialdemokratiska partiet. Jag läser dem ofta och för det mesta kan jag hålla med dem i deras analys, även om jag inte alltid kommer till samma slutsats som skribenterna. Men den här gången anser jag att de har fel. Visst kan det ibland kännas frestande att ställa sig vid sidan av och studera hur den borgerliga politiken skulle hantera göteborgarnas väl och ve. Men den frestelsen brukar snart gå över.
Skolpeng är exempelvis en borgerlig politik där vi socialdemokrater tycker att det drabbar elever orättvist när man tror sig kunna behandla alla lika. Vi socialdemokrater anser som bekant att eftersom barn har olika förutsättningar måste resurserna fördelas olika. Men även om det inte är bra är skolpeng ett exempel på politiskt ställningstagande som en socialdemokratisk regering vid en senare tidpunkt kan ändra på genom att dra tillbaka förslaget. Andra borgerliga förslag är farligare.
När moderaterna inte vill tillåta kommunägda bostäder i innerstan är det ett exempel på förändring som är svår att häva. Det finns en anledning till att kommunen ska äga bostadsföretag och det är att vi på det viset kan motverka segregationen i Göteborg. Genom ett blandat bostadsbestånd där såväl privata som kommunägda hyresrätter finns över hela stan möjliggör vi för fler människor att hyra sig en lägenhet både centralt och i ytterområdena. Valfrihet i praktiken kan vi kalla det. Det handlar om att de som inte har råd att köpa sig en bostadsrätt ändå ska ha möjlighet att hyra i innerstan och inte begränsas geografiskt.
Moderaterna vill begränsa det kommunala boendet till våra förorter. Det brukar med ett engelskt uttryck kallas "social housing" och innebär att kommunen ska lösa boendet enbart för dem som inte fixar det själva av olika anledningar. Men i samma stund vi avhänder oss möjligheten att låta det finnas hyreslägenheter även i det moderaterna kallar "premiumlägen", det vill säga centralt, så har vi gjort oss av med ett av våra viktigaste verktyg att hålla samman Göteborg.
När väl moderaterna har gjort om hyresrätter till bostadsrätter i innerstan och begränsat de kommunalägda hyreslägenheterna till de av våra förorter som har högre social belastning då blir det oerhört svårt att ändra på tingens ordning. Mycket kan socialdemokratin uträtta men vi kan aldrig ta tillbaka en bostadsrätt från den som köpt den och göra om till hyresrätt igen. Då har vi tappat ett av våra viktigaste verktyg i kampen mot segregationen.
Sen kan man ju fråga sig om man blir så ideologisk av att vara i opposition. De svenska borgerliga partierna har ju en viss vana och jag är visserligen part i målet, men kan någon säga var "nya moderaterna", batongliberalerna eller resten av gängen står ideologiskt i dag?
