På söndag är det kyrkoval. I dag är sista dagen man kan förhandsrösta på sin pastorsexpedition eller församlingshem. Men självklart kan man också rösta på det gamla hederliga viset i sin vallokal. Då går man på söndag till den vallokal som står namngiven på röstkortet man fått hem med posten. Har man tappat sitt röstkort kan man få hjälp på pastorsexpeditionen. Jag menar att det är vars och ens demokratiska plikt att rösta. Inte minst i kyrkovalet.
Om någon ställde frågan skulle jag antagligen inte kalla mig religiös. Men jag kan lika lite kalla mig ateist. Jag går sällan i kyrkan, men när jag väl gör det tilltalas jag mycket av den lugna rytm som brukar känneteckna gudstjänsten. Och jag funderar väl som folk gör mest över vår existentiella tillvaro. När katastrofer och kriser inträffar har jag dessutom ofta upplevt det som meningsfullt att söka mig till kyrkan. Som när Anna Lindh mördades eller vid flodvågskatastrofen.
Jag tror inte jag är unik. Många människor i vårt land har ett förhållningssätt till kyrkan som liknar mitt. Det jag vill ha sagt är att man inte behöver vara djupt troende för att göra sin demokratiska plikt och rösta i kyrkovalet. Det må låta en smula vanvördigt, men jag tycker man kan se på sin kyrka som på sin doktor: man söker upp instansen när man upplever behovet. Därför vill jag se till att de som ska styra och leda kyrkan bärs av de värderingar som jag delar själv.
Jag röstar på socialdemokraterna. Det gör jag för jag vill att Svenska kyrkan ska förbli en del av allemansrätten. Jag vill att alla ska ha tillgång till de kulturvärden som kyrkan vårdar men också utvecklar. Och jag vill att kyrkan i alla lägen ska ha modet att stå på de utsattas och underprivilegierades sida. Där är ärkebiskopen KG Hammar enligt min mening en fantastisk förebild. När han nu slutar önskar jag en ny biskop som arbetar i samma anda. Med min röst medverkar jag i den rekryteringsprocessen.
Men jag röstar också mot de reaktionära krafter som så förtvivlat gärna vill ha ensamrätt på frågorna om mening och värde. Dessa krafter som fokuserar på en moralistisk hållning där kvinnoförtryck, homofobi och abortmotstånd är självklara beståndsdelar. De mörka krafternas kvinnoprästmotstånd inom kyrkan är det vanligaste skälet för folk att begära utträde. Det är en väckarklocka för att en gång för alla skapa lika villkor för kvinnor och män i alla församlingar.
Jag röstar också mot de främlingsfientliga partier som vill in och skapa sig en rumsren plattform för olika fascistoida människoideal. I och med att så få deltar i kyrkovalet kan det i flera församlingar röra sig om mycket få röster som avgör om de kommer in. För att stoppa dessa mörkerkrafter är det viktigt att så många av oss andra som det är möjligt röstar. Det handlar om att stå upp för solidaritet och att bekämpa de nationalistiska krafterna.
Så även om jag grubblar på var jag hör hemma med min tro och mina tvivel är jag skyldig att ta mitt ansvar och rösta i kyrkovalet. Kyrkovalet handlar med andra ord om fler frågor än tro. Det handlar om människosyn och solidaritet, för min del landar det i en röst på socialdemokraterna.
Även en tvivlare måste ta ställning.
