Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Petter Trens
Bild: Petter Trens

Karin Pihl: S-debattörer ägnar sig åt den goda viljans sexism

Ska Magdalena Andersson slippa förhandla för att hon är kvinna? Det är en logik som bygger på den misogyna idén om att en kvinna inte kan ha samma kompetens som en man.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ska Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar stoppa Sveriges första kvinnliga statminister? Hur har hon mage att ställa krav på att V ska få igenom lite politik för att släppa fram en ny S-statsminister efter Stefan Löfven? Kan hon verkligen ta sig rätten att hindra detta historiska ögonblick?

Det frågar sig en rad tunga socialdemokratiska namn. ”Överväger Nooshi Dadgostar på allvar att stoppa Sveriges första kvinnliga statsminister? Exakt ett hundra år efter införandet av den kvinnliga rösträtten”, skriver den tidigare utrikesministern Margot Wallström på sin Facebooksida. Även den tidigare socialministern Annika Strandhäll ställer samma fråga.

De tidigare statsråden Lena Hjelm-Wallén och Ingela Thalén skriver på Aftonbladets debattsida att Dadgostar är i färd att ”schabbla bort” en historisk möjlighet till en kvinnlig statsminister. På Aftonbladets ledarsida skriver Jonna Sima att om Vänsterpartiet får bestämma, så kan det ta ännu längre tid för Sverige att få en kvinnlig statsminister.

Trams är vad det är. Varför skulle Nooshi Dadgostar lägga sig platt bara för att Andersson är kvinna? Det rör sig givetvis om en ren maktkampanj. Om kvinnligt kön trumfar allt kan man fråga sig varför inte Socialdemokraterna släppte igenom den förra M-ledaren Anna Kinberg Batra som statsminister.

Som Susanne Nyström skriver i DN: ”Ingen kvinnlig politiker har större skyldigheter gentemot andra kvinnliga politiker än de har till sina manliga kollegor.”

Men det slutar inte där.

Magdalena Andersson ska man inte förhandla med som man gjorde med Löfven. Nej, hon ska få makten bara för att det är så härligt med en kvinna.

Det är förolämpande. Som att Magdalena Andersson inte skulle kunna förhandla om den politik hon själv har tagit fram.

Trots att Sverige är ett jämställt land finns den där attityden kvar. Och det är inte sällan det är självutnämnda feminister som uttrycker sådana tankar.

LÄS MER: Därför har Sverige aldrig haft en kvinnlig statsminister

Jag tror att många kvinnor någon gång upplevt detta, att man som kvinna blir uppmuntrad på ett sätt som känns nedvärderande: Åh vad kul med en tjej! Jättebra att du kunde komma, vi behöver lite mer kvinnliga perspektiv här. Så härligt med lite brudar. Heja er tjejer!

Som om man vore ett barn.

Det är som att dessa uppmuntrande kommentarer döljer en förvåning över att en kvinna kan göra något som en man gör. Bakom de välmenande orden ”vad kul med en tjej” misstänker man att det finns ett mindre jämställt resonemang om att kvinnor måste uppmärksammas särskilt, eftersom det nästan är lite chockartat att en kvinna visar sig besitta någon form av kompetens. Det är inte det som är avsikten, men det blir konsekvensen.

Det handlar inte om att jämställdhet skulle vara oviktigt. Eller att det inte är viktigt att analysera kulturella fenomen kopplade till kön och genus. Att Sverige ska styras av en jämställd riksdag och regering är självklart. Och att Sverige aldrig har haft en kvinnlig statsminister, till skillnad från alla våra nordiska grannländer, är pinsamt. Det beror till stor del på att Sverige under hela 1900-talet haft socialdemokratiskt styre med liten chans till maktskifte, där en patriarkal landsfaderskultur odlades. Exempelvis satt Tage Erlander på sin post i 23 år i sträck.

Men det är nya tider nu. Man bidrar inte till jämställdheten med "kul med en tjej"-attityden. Tvärtom.

Särskilt för de lite yngre, som Dadgostar och Lööf, framstår det nog som märkligt att kvinnliga politiker ska särbehandlas. Av riksdagens åtta partier leds majoriteten i dag av en kvinna. Socialdemokratiska män prenumererar inte längre på statsministerposten. Det är bara att vänja sig vid att politiken är mer jämställd nu, och att folk kommer förvänta sig att manliga och kvinnliga politiker behandlas likadant.

LÄS MER: Varför bryr sig feminismen bara om unga kvinnor?

LÄS MER: Familjeveckan hjälper inte stressade småbarnsmammor