Så ska vi tvinga oss att tvinga ner utsläppen

Viljan att binda upp sig själv vid sina egna föresatser är naturlig.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vem har inte ingått avtal med syskon eller vänner om att sluta äta godis och kakor ett helt år? Den som förlorar får betala. Jag känner åtskilliga män som har kommit överens med sina fruar om att de mot löfte om att sluta snusa, får köpa något riktigt dyrt och fint. Den som ska sluta röka berättar ofta vitt och brett om det – skammen över att senare behöva tillstå ett misslyckande antas fungera som motivation.

Inom politiken finns motsvarande mekanismer. På torsdagen presenterade regeringen förslaget till en ny klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk. Syftet är att tvinga regeringen – denna och kommande – att målmedvetet arbeta för att nå målet om noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, framför allt genom en inhemsk 85-procentig minskning jämfört med nivån 1990. Initiativet sker i samförstånd med riksdagspartierna som ingår i Miljömålsberedningen, det vill säga alla utom SD.

ANNONS

Ett oberoende klimatpolitiskt råd, med Finanspolitiska rådet som förebild, ska kontinuerligt granska att politiken rör sig i riktning mot målet, att klimatpolitiken följer klimatlagen. Det ska helt enkelt bli ”olagligt att prioritera bort klimatet”, som det miljöpartistiska språkröret Isabella Lövin uttryckte det på pressträffen.

Så har politikerna liksom surrat fast sig vid de goda föresatserna. Jag har två reflektioner.

För det första: Just Finanspolitiska rådet har kritiserat denna regering rätt hårt för att inte spara tillräckligt, trots högkonjunktur. Det har regeringen högaktningsfullt struntat i. Myndighetsutlåtanden som inte stämmer överens med sittande regerings politik resulterar oftast i – ingenting.

Och för det andra: Samma myndighet har dessutom kritiserat regeringens klimatpolitik. Idén om att inhemsk minskning av oljeförbrukningen ska fungera som globalt föredöme, missar målet; globalt sett är det mycket viktigare att få ner kolanvändningen.

Det blir nästan lite komiskt. Samtidigt som regeringen låter Vattenfall sälja den tyska brunkolsverksamhet som släpper ut mer klimatskadliga gaser än hela Sverige årligen, inrättas ett klimatråd som ska se till att vi i alla fall pressar ner siffrorna på hemmaplan. Så att vi kan vara ett föredöme.

”En reform som förmodligen blir den viktigaste som vår generations politiker kommer att genomföra för Sverige", sa Stefan Löfven.

ANNONS

Nej, det tror jag faktiskt inte.

ANNONS