Almedalen 2022 skulle bli den stora politikfestivalens återkomst. Efter flera år av pandemibegränsningar skulle nu politiker, ideellt aktiva, PR-konsulter och företagsledare äntligen mingla igen för att utbyta idéer och visitkort. Men Almedalsveckan 2022 slutade i en mänsklig tragedi. Ing-Marie Wieselgren, nationell psykiatrisamordnare hos SKR, knivhöggs till döds.
Den misstänkte Gärningsmannen, en 32-årig man, ska enligt medieuppgifter ha haft kopplingar till högerextrema miljöer och nazistiska organisationer som Nordiska motståndsrörelsen. Flera röster har väckt kritik mot säkerhetsarbetet runt Almedalsveckan och särskilt när det gäller polisens hantering av individer som rör sig inom den högerextrema miljön.
”Varför har inte Säpo koll på att en person med kopplingar NMR går runt med kniv i Almedalen”, sa Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein till SVT (7/7). Och SvD:s reporter Negra Efendić undrade varför polisen inte punktmarkerat den misstänkte gärningsmannen sedan tidigare.
Frustrationen är förståelig. Men det är omöjligt för polisen att hålla koll på varenda extremist i Sverige. Vi lever inte i en totalitär polisstat där ordningsmakten har oändliga resurser och en massiv övervakningsapparat som kan fånga upp varenda liten person och dennes tilltänkta handlingar.
När Säpo redovisade antalet extremister som myndigheten hade under sin radar år 2017 uppgick siffran till flera tusen. Då rörde det sig om 3000 individer som befann sig inom våldsbejakande extremistiska miljöer. Den absoluta majoriteten utgjordes av våldsbejakande islamister på runt 2000 personer, resten av vit makt-miljön eller vänsterextrema autonoma grupper. Detta samtidigt som Säpo endast hade 1200 anställda.
Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, konstaterade vid tillfället att Säpo hade knappa resurser givet det stora antalet våldsbejakande extremister. Myndigheten kunde förmodligen bara hårdbevaka ett fåtal individer. ”Om man utgår från att det krävs ungefär 20 personer för att ordentligt kunna övervaka en individ, då är det i stort sett omöjligt att hålla koll på varenda farlig individ”, förklarade Agrell i en kommentar till Säpos uppgifter (SvD 4/7-2017).
Faktum är att inte ens länder med mer resursstarka säkerhets- och underrättelsetjänster klarar sådana uppgifter. Det är inte heller säkert att en extremist förhindras att begå terrorbrott bara för att personen är på myndigheternas radar. Otaliga har de terror- och våldsattentat varit runt om i västvärlden där det framkommit i efterhand att inhemsk underrättelsetjänst faktiskt haft kännedom om gärningsmannen. Ett aktuellt exempel är det misstänkta terrorattentatet i Oslo tidigare i juni. Den misstänkte gärningsmannen Zaniar Matapour var sedan tidigare känd hos polisen och hade bara någon månad innan attentatet haft kontakt med norsk säkerhetspolis.
Men att konstatera att det är omöjligt att skydda oss till hundra procent mot politiska extremisters vålds- och terrorattentat innebär inte att det saknas behov av politiska åtgärder för att stärka polisens säkerhetsarbete.
Givet det stora antalet politiska extremister som utgör ett hot mot allmänheten och vår demokrati är det en självklarhet att polis och säkerhetstjänst måste tilldelas de resurser som krävs för att bättre övervaka de extremistiska miljöerna. Men det finns också konkreta åtgärder som riksdagen kan och bör lagstifta om för att utöka polisens befogenheter att verka för ökad säkerhet i samhället.
Möjligheten för polisen att upprätta visitationszoner är en sådan åtgärd. Det skulle ge polisen rätten att inom vissa angivna områden där risken för våldsbrott anses vara högt visitera personer för att upptäcka vapen eller andra olagliga föremål. I Danmark som sedan 2004 tillåtit visitationszoner har det av dansk polis ansetts vara ett effektivt verktyg för att motverka dödligt våld. För ett så känsligt och välbesökt arrangemang som Almedalen vore det en självklar polisiär tillgång.
