Det är rea i Europa! Den som vill fynda ett fotbollslag eller flygbolag får inte ett bättre tillfälle. Det är som att gräva runt i den där ledsna korgen som blir kvar efter mellandagsrean. Det privatägda kinesiska investmentbolaget Fosun International hymlade inte om vilket ”en-gång-om-århundradet”-köpläge det är just nu.
Efter den kinesiska statliga charmoffensiven i länder som Spanien och Italien, som mottagit symboliska mängder ansiktsmasker och annat material under pandemin, kan länderna nu vänta sig uppköp av kristyngda bolag som tappat i värde.
Vad innebär det att företag från diktaturen Kina, världens folkrikaste nation med ekonomiska muskler som heter duga, köper upp europeiska bolag? Till en början rätt lite. Ägandet i sig behöver inte vara bättre eller sämre. Fallet Volvo visar exempelvis att de kinesiska ägarna varit betydligt mer slipade än de tidigare amerikanska ägarna.
Men den ekonomisk-politiska hävstången på sikt är väldigt stor. Det är klart att europeiska politiker blir försiktigare med kritiken mot Kina om deras väljares löner är beroende av kinesiska ägare. Även helprivata kinesiska aktörer har i regel någon sorts informella band till staten som, vid behov, kan göra dem till användbara redskap.
Problemet med Kina illustrerar hur komplicerat det blir när en ekonomisk ordning grundad på frihandel missbrukas av ett land vars näringsliv lyder under strikt statlig kontroll. Den goda tanken med kapitalets fria rörelse är att det skapar effektivitet och smart resursfördelning. Är ett företag lönsamt och innovativt så drar det till sig utländska investerare.
Men baksidan är om privat och offentligt blandas alltför mycket, i synnerhet om det offentliga i det här sammanhanget är en diktatur som i främsta hand betraktar marknaden som ett redskap för att uppnå långsiktiga politiska målsättningar. Uppköpen, som vi tveklöst kommer se fler av framgent, blir därför ett sätt att bygga upp inflytandet gentemot andra länder.
Det går att göra motstånd. Indien införde förra lördagen en lagstiftning som kräver att alla direktinvesteringar från grannländer (detta riktas främst gentemot Kina) måste granskas av en statlig myndighet innan de godkänns. I Tyskland, där flera uppmärksammade uppköp genomförts de senare åren, infördes en liknande lagstiftning i höstas. Även Spanien och Italien har liknande åtgärder på gång.
Redan förra månaden varnade EU-kommissionen medlemsländerna för att uppköp kan komma i pandemins spår. Därför, hävdade kommissionen, var det viktigt att skydda strategiska europeiska företagsintressen. Det kan handla om bolag som hanterar infrastruktur, logistik, energi och andra viktiga samhällsbärande sektorer.
I Sverige har Moderaterna lyckats få med sig hela utrikesutskottet i riksdagen på ett förslag som skulle innebära/innebär att Inspektionen för strategiska produkter, som sorterar under UD och idag granskar vapenhandel, skulle agera kontrollinstans. Det är en smart lösning som visar att Moderaterna tänker längre – även mitt under en pågående kris – och inser att vi som land måste vara förberedda på den värld som möter oss efter att pandemin försvunnit.
Det ökade kinesiska inflytandet i Europa, inte minst i Sverige, har alltför länge betraktats lite lojt. Lyckligtvis kan det vara slut på det nu.
