Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Peter Hjörne: Sälj inte skinnet än!

Nu är det dags för Alliansen att sluta delta i de spelteoretiska diskussionerna om regeringsunderlag.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Politiken kan vara spännande och oförutsägbar, i varje fall var den det förra året och är det i år. De stora valen har duggat tätt. Först Brexit och Trump och nyligen utlyste Theresa May nyval i Storbritannien. I dag går fransmännen till valurnorna för att välja president. Ingen av kandidaterna tillhör de två stora, traditionella partierna. Emmanuel Macron, med den nya rörelsen En Marche (På Gång, med en göteborgsk översättning) väntas vinna över Marine Le Pen, om man får tro opinionsundersökningarna, vilka som bekant inte är kassaskåpssäkra. 

I Sverige har spänningen dock varit begränsad. Mycket av diskussionerna har handlat om "spelteori". Vem som regerar med vem har förefallit viktigare än det politiska sakinnehållet. Anna Kinberg Batra och Moderaterna åkte på en rejäl opinionsmässig smäll när de meddelade att de kunde tänka sig att samtala med SD. Samtidigt har Annie Lööf haft stora framgångar i opinionsundersökningarna. Hon har varit kristallklart tydlig med att allt samarbete med SD är uteslutet. Många menar att det är det förhållningssättet som gett Centern framgångar och Moderaterna motgångar.

Så kan det vara. Men det kan också vara så att väljarna uppfattat Moderaternas plötsliga omsvängning som opålitlig och vinglig och därför flytt partiet. Dessutom har Moderaternas profil varit otydlig, de har inte förmått lyfta fram de politiska sakfrågorna och Anna Kinberg Batra har inte lyckats skapa förtroende för sitt ledarskap. Annie Lööf, å andra sidan, har träget, konsekvent och under lång tid mejslat ut Centerns, och sin egen, position.

Men politiken är föränderlig. Framgång och förtroende kommer och går. På ett år har Centern dubblerat sitt opinionsstöd och Annie Lööf har på allvar utmanat om vem som är oppositionsledare. Det är långt ifrån situationen år 2013 då centerledaren var i blåsväder på grund av partiets idéprogram och skillnaden mellan M och C var över 25 procentenheter. Man skall således inte utesluta att lyckan kan vända för dem båda!

Den senaste tiden har dock spänningen ökat på hemmaplan. I Göteborg har politiken blivit mer spännande, om än inte lättare, med Wannholts nya parti Demokraterna!

Nationellt märks det att vi närmar oss ett valår. Allianspartierna har just presenterat sina skuggbudgetar. Moderaterna lanserade en rejäl jobbskattesänkning på 22 miljarder. Enligt Moderaternas ekonomiskpolitiske talesman Ulf Kristersson är det den största skattesänkningen på arbete som genomförts sedan år 2006 och det viktigaste instrumentet för att "få människor att gå från bidrag till arbete". Skattesänkningarna är framförallt riktade till dem med låga inkomster. Moderaterna vill dessutom satsa mer på nystartsjobben och rutavdraget. De återgår därmed till sin tidigare framgångsrika arbetslinje.

Samtidigt presenterade Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Oscar Sjöstedt, i en debattartikel i Dagens Industri, SD:s "program för allianssamarbete" - en tämligen oblyg flirt med Alliansen. Sjöstedt säger i artikeln att Sverigedemokraterna har samma syn som Alliansen på frågor om skatter, sjukvård, trygghet, bidrag och arbetsförmedling. SD ställer sig därmed bakom Alliansens ekonomiska politik och pekar på att de kan garantera majoritet för en borgerlig politik.

Men smakar det så kostar det. Sjöstedt talar om en "kompromissbudget", om att "jämka samman" och att "ta ansvar i ett nytt parlamentariskt läge". Han menar att Alliansen, om den "vill vara med och styra Sverige igen", måste välja antingen Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna som samarbetspartner och han förespråkar föga förvånande SD.

Annie Lööf är emellertid fortsatt tydlig med att det för Centerpartiets del är det uteslutet att ingå i en regering som är beroende av aktivt stöd från Sverigedemokraterna. Skälen är att SD är "ett parti med rasistisk bakgrund, en auktoritär grundsyn, en verklighetsfrånvänd politik och företrädare som ställer människor mot varandra", som Annie Lööf sade för ett tag sedan. Samtidigt har hon aviserat att om Alliansen blir större än S-blocket så vill man bilda regering.

Nu är det emellertid dags för Alliansen att sluta delta i de spelteoretiska diskussionerna om regeringsunderlag. Frågor om hur och med stöd av vem man skall regera bör nu hänvisas till efter valet och den talmansrunda som följer utifrån valresultatet: "Vi föredrar att inte sälja skinnet innan björnen är skjuten", som den gamle centerledaren Gunnar Hedlund sa. Tydlighet krävs dock i ett avseende: Vi söker regeringsmakten och möjligheten att genomdriva vår politik!

Fokus, under tiden fram till valet 2018 (om sittande regering förmår regera vidare), för vart och ett av allianspartiernas säte bör vara att förtydliga sina respektive ståndpunkter och "specialiteter" och samtidigt tillsammans presentera ett tydligt alliansprogram med allt det som är samsyn. Det är mycket: arbete, välfärd, skatter, valfrihet, trygghet och företagande - frågor som också ligger högt på listan över väljarnas viktigaste frågor.

Och i den fråga som väljarna bedömer som överlägset viktigast, enligt SOM-institutets senaste undersökning - integration/immigration - behövs klarsyn, omsorg och resurser. Den frågan måste prioriteras av Alliansen om man vill bygga ett anständigt, sammanhållet och framgångsrikt Sverige. Och det vill man!