Under ett antal år i Sverige var ”Danmark” inte ett land, utan ett tillstånd: Om inte hela det politiska etablissemanget satte hårt mot hårt mot Sverigedemokraternas växande opinionsstöd skulle Sverige bli som grannlandet i söder, som ofta framställdes som en avgrund av främlingsfientlighet.
SVT anordnade debatter där svenskar och danskar drabbade samman i brännheta frågor. ”I Sverige finns ett starkt stöd för att ta emot flyktingar. Men många undrar: varför sviker Danmark alla utsatta människor som kommer?”, inledde programledaren en dansk-svensk debatt i SVT 2015.
Etablerade partier i Sverige var givetvis rädda för att SD skulle fortsätta att växa och i grunden skaka om det politiska landskapet. För att motverka partiets framgångar använde man sig av en strategi som gick ut på att inte köpa en millimeter av SD:s politiska problemformulering.
Men det har inte varit framgångsrikt. Sverigedemokraterna leder i opinionen och Socialdemokraterna befinner sig i en kris som de saknar förmåga att hantera. Den interna kritiken mot S-ledningen växer. Många vill att S försöker få till en migrationsöverenskommelse med Moderaterna i stället för att behöva ta hänsyn till vad Miljöpartiet och Centern tycker.
”Hittar man inte en vettig överenskommelse riskerar migrationen att vara den totalt överhängande frågan i nästa val och under nästa mandatperiod också. Och då kommer vi få ett politiskt landskap som domineras av SD”, säger Göran Dahlström, kommunalråd (S) i Katrineholm, till Expressen (9/3).
Han har rätt i detta. Fem år efter flyktingkrisen borde svenska politiker lyssna på deras danska motsvarigheter. I Danmark har man, till skillnad från i Sverige, lyckats med att bryta det invandringskritiska partiets framväxt.
I god tid inför valet förra året ställde de danska socialdemokraterna om sin migrationspolitik. De gjorde en seriös omvärldsanalys av hur framtidens migration kan komma att se ut.
Migrationstrycket från Afrika kommer inte att gå att hantera med nuvarande system, kom de danska Socialdemokraterna fram till, och tog fram en ny strategi som bland annat handlade om utökad handel med den afrikanska kontinenten för att bidra till ökat välstånd och minskat migrationstryck.
Detta, i kombination med den tidigare Venstreregeringens reformer – att rusta upp utanförskapsområden och riva vissa delar – har gjort att Dansk Folkeparti helt enkelt inte fyller någon funktion längre. I senaste valet halverades partiets väljarstöd.
Trenden håller i sig. I den senaste opinionsmätningen ökar statsminister Mette Fredriksen sin popularitet och har 27,7 procent av väljarna med sig. Det stora borgerliga partiet Venstre stöds av drygt 22 procent. DF har minskat sedan valet och hamnar på ynka åtta procent. Mitt under flyktingkrisen för fem år sedan hade partiet stöd av mer än var femte väljare.
Det verkar alltså som att det danska sättet att hantera växande populistpartier har lyckats bättre. Varför?
Det är ofta vanskligt att jämföra olika länder eftersom den politiska kulturen skiljer sig åt. Men kollapsen av Dansk Folkeparti och det socialdemokratiska partiets återhämtning visar att strategin inte ska ignoreras.
Kanske borde SVT anordna ett nytt program i vilket danska politiker kan berätta för sina svenska kollegor hur det går till när ett växande nationalistparti stoppas?
