Högskolan finansieras i Sverige med skatt. Det är till skillnad från många länder gratis att studera. Med en högskola som kostar så mycket pengar så kan man förvänta sig en utbildning i världsklass med höga krav på studenterna. Men detta är långt ifrån sanningen i dag.
Det svenska högskolesystemet är dyrt. Den totala kostnaden låg på 78 miljarder kronor år 2020 enligt Universitetskanslersämbetet. Sveriges avgiftsfria utbildning är generös ur ett internationellt perspektiv och har bidragit till att vi har en så pass högt utbildad befolkning. Högskolan, om än kostsam, behövs och kommer att behövas än mer framöver. Arbetsmarknaden skriker efter kompetens och i en alltmer teknologisk och automatiserad värld spås efterfrågan på utbildad arbetskraft att öka.
Samtidigt finns det en annan sida av den svenska högskolan. Svenska studenter tar lång tid på sig att ta examen och man gör det ofta i en högre ålder jämfört med andra länder. Den genomsnittliga åldern när studenten avlägger en kandidatexamen, innefattande tre års studier, är i Sverige 28 år enligt Ekonomifakta. Detta i jämförelse med EU:s snitt på 26 år. Att studenter inte blir klara i tid leder både till ökade utbildningskostnader och senare inträde på arbetsmarknaden. Det till en stor samhälls- och privatekonomisk förlust. Frågan är vad det beror på.
En del av svaret går nog att hitta i att det generellt ställs låga krav inom högskolan. Inte alltid nivåmässigt, men i hur pass mycket du måste hänga med i undervisningen. Utomlands är det normala att du bara kan läsa en kurs eller skriva en tentamen ett visst antal gånger. I Sverige är denna möjlighet näst intill oändlig. Det är inte ovanligt med studenter som skriver omtentamen gång på gång och skriver in sig på kurser de aldrig fullföljer. Frånvaron av konsekvenser av att skippa en kurs eller en tentamen är säkerligen en orsak till att Sverige sticker ut så mycket internationellt.
Högskolans finansieringsmodell är också ett problem. I dagsläget får universitet och högskolor pengar utifrån hur många som går en kurs och hur många som klarar den. Det skapar dåliga incitament för att få eleverna att fullfölja utbildningen inom rimlig tid.
Det skulle vara rimligt att införa bortre gränser i likhet med andra länder och reformera finansieringen. Sveriges frikostiga system bekostas av skattepengar och att ställa krav är att värna våra gemensamma resurser. Alla studenter kan behöva pausa sina studier, men att i åratal vänta med att fullfölja dem är inte hållbart. I slutändan handlar det om att visa respekt för de skattepengar som investeras i utbildningen.
