Tänk om en medborgardialog tidigare förts kring kapaciteten på Göteborgs centralstation. Sannolikt hade Västlänken varit mindre infekterad idag. Bild: TT
Tänk om en medborgardialog tidigare förts kring kapaciteten på Göteborgs centralstation. Sannolikt hade Västlänken varit mindre infekterad idag. Bild: TT

Rosenhall: Stadsbyggnadsdialogens fallgropar och möjligheter

Dialogprocesser i Göteborg har antingen varit frånvarande eller genomförts alltför tidigt i planeringen, skriver gästkrönikören Fredrik Rosenhall som är arkitekt.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Öppenhet och medborgarinflytande är centralt för lyckade stadsbyggnadsprojekt. Ju större förändringar som planeras desto viktigare är dialogen för att skapa goda byggprocesser och resultat.I Göteborg har vi de senaste åren sett allt från dialogprocesser långt mer ambitiösa än vad plan och bygglagen kräver, till principbeslut som fattats helt utan offentlig diskussion. Denna obalans är varken bra för staden eller förtroendet för stadsbyggnadsapparaten.

Till den tidigare kategorin hör utvecklingen av centrala Älvstaden. Flera år av principiella medborgardialoger föregick den konkreta planeringen av Skeppsbron och Frihamnen. Dialogerna resulterade i vällovliga ambitioner att bygga öppet och inkluderande, låta staden möta vattnet och skapa social blandning.

ANNONS

Tyvärr har man i genomförandet stött på stora ekonomiska problem. I efterhand visar det sig att för mycket kraft lagts på att visionera kring sociala effekter och för lite på att förstå de grundläggande utmaningarna i att bygga på fyllnadsmassor i älven.I bästa fall leder fördröjningen till att vi i slutändan får en bättre stad, men det finns all anledning att analysera hur processerna drivits och vad som kan effektiviseras i framtiden. Situationen som uppstått riskerar att leda till besvikelse och dialogtrötthet, och manar till eftertanke kring vikten av att ha så mycket teknisk och ekonomisk grunddata som möjligt på plats innan dialogerna börjar.

Det var kanske just dialogtrötthet som låg bakom vårens politiska beslut om att bygga flertalet nya arenor i evenemangsområdet och på Heden, samt en galleria vid Scandinavium.Detta beslut togs helt utan medborgardialog. Det går rent av rakt emot resultatet av de dialoger som hölls kring Heden härom året, där kombinationen av spontanidrott och måttfull exploatering sågs som centralt - inte att stadens mest attraktiva mark skall härbärgera en ersättningsarena för Vallhalla IP.

Men i ett valår gällde det att visa den politiska handlingskraft som saknats i de utdragna processerna i Älvstaden. Det är dock tveksamt om medborgarna efterfrågar dylik toppstyrning, som historiskt sett lett till så mycket suboptimeringar och oförutsedda konsekvenser.Såväl Älvstadens inkännande medborgardialoger, som till stora delar föregick framtagandet av konkreta planer, och arenabeslutet där dialogen helt enkelt slopades, fångar den fulla potentialen hos att föra ett öppet samtal kring stadsutveckling – nämligen att det måste finnas något handfast att diskutera.

ANNONS

Utmaningarna för Göteborgs stadsutveckling ligger vare sig i att på ett teoretiskt plan fastslå att staden skall vara öppen och inkluderande, eller i att resolut anvisa platser för arenor och evenemang, utan i att på ett konkret plan knyta ihop staden och se till att delarna samspelar i en helhet. Detta låter sig bäst göras genom att jämföra olika möjliga vägar med varandra. Till exempel renodla olika lösningar på aktuella stadsbyggnadsutmaningar och föra en bred diskussion kring respektive lösnings styrkor och svagheter.

Att bedriva medborgardialog på detta sätt kräver dock att man är beredd att faktiskt lyssna på vad som kommer ur dialogerna, väga detta mot andra intressen och prestigelöst välja de alternativ som ger flest positiva effekter. Ställningstaganden utan konsekvensanalys innebär att man väljer bort saker man inte ens analyserat. Varje arena som byggs i evenmangsområdet är samtidigt en arena som inte byggs i förorten. En galleria vid Scandinavium är ingen isolerad företeelse utan påverkar hela den idag hårt ansatta cityhandeln.

Konkreta medborgardialoger skulle kunna vara ett utmärkt sätt att mångsidigt belysa var varje satsning får bäst effekt för helheten, och samtidigt ett sätt att vinna acceptans för de beslut som fattas. Lek med tanken på att en kvalificerad medborgardialog förts för tio år sedan kring hur kapaciteten på Göteborgs centralstation kunde förbättras utifrån några principiella strategier. Vågar vi gissa att dagens diskussion om Västlänken varit mindre infekterad?

ANNONS

Fredrik Rosenhall är arkitekt verksam vid Inobi arkitektkontor i Göteborg.

ANNONS