Jesper Sandström upprörs (GP 2019-05-08) av vänsterns förstamajfirande i Göteborg. I texten utmålas jag som extremist. Varför? För att ha talat om ungas otrygghet på arbetet och att omfördela makten från de allra rikaste till oss andra. Jag tycker att det är tråkigt att Sandström väljer att dra långsökta och felaktiga kopplingar till det förflutna istället för att bemöta det som faktiskt sades. Förra året dog 58 personer på arbetet, det är fler än antalet döda i skottlossningar samma år. Högern pratar gärna om ökad brottslighet, men att snacka om dödsfall som en konsekvens av dagens stressiga och otrygga arbetsmarknad är tydligen att överdriva.
Vi har idag demokrati i den politiska sfären, men på arbetsplatsen är chefens ord fortfarande lag. Sandström menar att det är extremistiskt att säga att demokratin i samhället även borde gälla innanför dörrarna till varje arbetsplats. Jag tycker det är extremt att hävda att man kan starta eget om man är trött på att arbeta under dåliga villkor. Det är inte bara naivt utan totalt verklighetsfrånvänt. Få har möjlighet eller kapital att starta eget. Förtjänar inte alla vi andra demokrati på arbetsplatsen? Och vem ska hålla igång fabrikerna, vården och skolorna om alla blir egenföretagare?
Sandström undrar vad som väntar den företagare som motsätter sig en demokratisering av arbetet. Men varför ska vi bry oss om dem, när det idag ses som en självklarhet att varje arbetare ska finna sig i att åtta timmar om dagen avsäga sig rätten att kunna påverka sitt egna liv? Vad som ses som extremt eller inte beror på vems sida man står på. I slutändan är sanningen att högern vill göra det lättare för chefen att sparka dig, medan vi vill göra det lättare för dig att sparka din chef. Därför kräver vi rätten till trygghet på jobbet och möjligheten att kunna påverka våra egna liv. Gör det mig till extremist i en liberals ögon, låt så vara.
Amanda Nyberg,
Distriktsordförande Ung Vänster Göteborg och Bohuslän
***
Jesper Sandström svarar:
Amanda Nyberg tar illa vid sig av att jag i förra veckans kolumn påpekar att hon önskar planekonomi värdig den värsta kommunistdiktatur.
Att staten och politiker med liten eller ingen erfarenhet av företagande helt sonika ska gå in och ta över andras livsverk, det är i Nybergs ögon inte hela världen, det är bara ett sätt att få " demokrati på jobbet".
Anställda ska, med våldsmonopolets hjälp få all den frihet det innebär att vara egenföretagare, men utan några av riskerna som gäller för faktiska egenföretagare i termer av låg eller ingen inkomst eller extrema arbetstider, får man väl förmoda.
Om någon inte förstår det extrema i sådan politik eller varför den slutar i kaos varenda gång kan jag inte avhjälpa det i en slutreplik på drygt 500 tecken, men såväl Nyberg som nyfikna läsare kan googla "socialist economies".