Så länge jag kan minnas har jag arbetat mot rasism, antisemitism och för en rättvisare värld. För mig är detta det enda möjliga efter att ha vuxit upp i skuggan av Förintelsen. "Aldrig mer!" lyder mitt tal mot nazism, rasism och främlingsfientlighet i samband med moskéinvigningen 2011 då nazister demonstrerar på Göteborgs gator. "Med oss i våra led finns också mina döda släktingar, de jag aldrig fick lära känna, de sex miljoner judar, de en miljon romer och resande, de fackföreningsledare, socialdemokrater och kommunister, de handikappade och utvecklingsstörda, alla de som dödades i koncentrationslägren. (…) De ropar till oss: den som inte lär av historien tvingas genomlida den igen".
Detta är en central scen i dokumentärfilmen Även de döda har ett namn. Ändå anklagar Annika Borg filmen för att vara antisemitisk genom att återanvända argument från en välorganiserad numera internationell kampanj mot filmen. Det är en grov förolämpning. Om hon själv trott på det borde hon polisanmält den. Antisemitism är gudskelov ett brott i Sverige. Istället väljer hon att delta i en otäck hot- och hatkampanj riktad mot politiker, tjänstemän, lärare och elever.
Målet är att skrämma till tystnad och censur för att slippa diskutera de viktiga frågor filmen reser: den ökade kritiken bland judar i diasporan mot Nethanyahus blockad, ockupations- och bosättningspolitik och frågan om vilka slutsatser vi bör dra av vår historia. Filmen vägrar diskutera i termer av goda och onda. Några onda israeler förekommer överhuvudtaget inte. Istället resonerar den i politiska termer och ställer viktiga frågor.
När Borg i brist på sakargument kletar antisemitism-stämpeln på dem vars åsikter hon inte gillar trivialiserar hon antisemitismen på ett mycket farligt sätt som bara kan stärka de verkliga antisemiterna.
På ledarbloggen slutreplikerar Annika Borg i diskussionen angående hennes krönika från i måndags (9/11).
