Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Det gamla magasinet i vilket Alingsås museum är inhyst. Bild: Kent Eikeland

Replik: "Alingsås museums uppdrag är att förmedla stadens/kommunens historia"

Mikael Hammelev Jörgensen, utställningsproducent och Johan Edgren, verksamhetschef replikerar på Adam Cwejmans text "Vad ska vi med svensk historia till?"
Det här är en replik på en ledartext. Åsikterna är skribentens egna.

All historieskrivning, oavsett uttrycksform, tar avstamp i en berättelse. Ett museum använder sig oftast av föremål och bilder – stilla och rörliga – ibland med kommenterande texter, samt inspelade röster och ljud för att förmedla denna. När en utställning ska produceras så tas hänsyn till innehåll och målgrupper men även lokalernas utformning är i hög grad styrande samt vilka föremål som finns att tillgå.

Alingsås museums uppdrag är att förmedla stadens/kommunens historia och vi utställningsansvariga har valt att göra detta i tematisk form, senast i utställningen ”Hem” där betydelsefulla delar av hemmets miljöer lyfts fram och personliga relationer till hemmets föremål. Museets primära målgrupp är barn, unga och barnfamiljer. Vi använder därför föremål och bilder som barn och unga kan relatera till, gärna i samtal med någon vuxen. Men det finns även ett fördjupande textmaterial som vänder sig till en vuxen publik.

När en pedagog möter en förskole- eller skolklass på besök så handlar det om att väcka ett intresse och en förståelse för hur människor hade det förr, dvs historien! Att göra det genom att ställa frågor och samtala kring det aktuella temat är en vanlig metod inom museipedagogik och så arbetar även vi på museet i Alingsås. Museets utställningar kan bidra till att problematisera vissa företeelser och i bästa fall verka perspektivvändande.

Våra folkvalda uttrycker i sina styrdokument åt vilket håll de vill att Alingsås går. Önskar de se en permanent utställning om stadens historia kommer vi självklart att leverera denna. Utformningen av den är dock viktigt att man överlämnar åt oss tjänstepersoner, som besitter kompetensen. Detta är en god ordning i museilagens anda och i våra ögon oproblematisk. Sedan är skapandet av all kultur, offentlig som kommersiell, ett uttryck för sin tid, något annat faller på sin egen orimlighet.

Mikael Hammelev Jörgensen, utställningsproducent

Johan Edgren, verksamhetschef

Adam Cwejman svarar:

Hammelev och Edgren ägnar mycket av replikutrymmet åt att skriva det uppenbara: Detta ska ett museum göra. På samtliga punkter håller jag med skribenterna. Men de väljer med många ord att runda min kritik. Trots att museet såväl har utrymme som kunskap nog så lyser just Alingsås historia med sin frånvaro. Det vill säga: Trots uppenbarligen goda avsikter missar man något rätt självklart.

Alingsås museums målgrupp torde väl vara alla som vill lära sig om Alingsås historia. Till dessa hör givetvis barnfamiljer. Men att en grupp tillgodoses behöver inte ske på bekostnad av att historiskt material saknas i större omfattning. Det finns dessutom ingen motsättning mellan att berätta om historia för barn och faktiskt använda sig av historiskt material för detta syfte.

Ej heller finns något problem med att "problematisera vissa företeelser". Men om det enda som finns kvar är samtid, problematisering och utställningsproducentens egna ideologiska uppfattning om hur normbrytande och kritisk en utställning ska vara då sker det på bekostnad av något annat.

Den elementära balansen mellan sakkunskap, fakta, kritik och perspektivskifte har kantrat på Alingsås museum. Det är ingen skam i att inse det. Lösningen på detta är givetvis inte att riva ut allt och ersätta med en uppräkning av årtal och kungalängder. Snarare är det att faktiskt skapa en möjlighet för alla besökare att upptäcka stadens historia. Det är viktigt för alla, ung som gammal.

Adam Cwejman